söndag 27 mars 2011

Sadako och de tusen papperstranorna

Trots att boken var otroligt sorglig så älskade jag den som barn. Den bygger på en sann berättelse om Sadako som växte upp i Hiroshima åren efter att atombomben släpptes. Jag minns forfarande handlingen otroligt väl. Sadako var duktig att springa men faller när benen plötsligt inte håller under en träning inför skolans löptävling. Det konstateras att hon har leukemi, "atombombssjukan". Hennes kompis tar papper med till sjukhuset. Enligt en japansk legend så går din önskan i uppfyllelse om du viker tusen papperstranor. Hon hinner inte vika tusen stycken innan hon dör men hennes skolkompisar gör de sista papperstranorna färdiga. 


Det finns en staty av Sadako i Hiroshima och papperstranan har blivit en symbol för kampen mot kärnvapen. 


Med anledning av Japans naturkatastrof ordnades igår en öppen konstaktion på Helsingfors konstmuseum Tennispalatset av konstnärerna Fredrika Biström, Katriina Koskinen, Heidi Lunabba, Magdalena Åberg samt kulturaktivisten Rita Paqvalén. En otroligt fin idé tyckte jag! Tillsammans vek vi ett oräknat antal origamitranor. Men vi säger att de blev åtminstone 1000! De hänger i Tennispalatsets andra våning en vecka.


Jag hade bara tänkt delta ett par timmar men det var så jätteroligt och jag blev helt hooked på vikandet. Dessutom måste jag ju se slutresultatet! Så jag stannade hela dagen och vi vek och vi vek. Där var en massa gulliga barn också under dagen som tog vikandet på helallvar.


Visst blev de fina?





Jag vek tre enorma papperstranor av Heidis feministtapet.




Fast Heidi gjorde en ännu större!




Heidi hängde upp.
















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar