Dethär började som en kommentar till Peppes inlägg om vegetarianism på Livet & Helsingfors. Sen insåg jag att jag inte kan ta upp hela kommentarfältet. Här kommer det nu i stället.
Peppe skrev som en sidokommentar:
en sak som stör mig är folk som säger: "men hur kan du äta abborre om du är en vegetarian?" som om man förstörde allt genom att ta en bit fisk. poängen med att vara vegetarian är inte att hålla den vegetariska rasen ren, utan snarare att försöka leva lite mer etiskt och ekologiskt. vegetarianism i sig är inget självändamål. Tycker jag.
Ha! Jag håller så med! Det är sjukt störande med mänskor som med hökögon spanar in allt man har på tallriken bara för att triumferande kunna skrika "Haha! Du åt en bit sill! Hur var det nu egentligen med dina värderingar?!" Lika störande som samma persons nästa argument "men det har inte bevisats att grönsaker inte skulle känna någonting".
Efter ett år i det ultimata karnivorlandet Argentina åt jag inte kött på ett par år efter att jag kom hem. Min köttkvot var liksom full. Sen åt jag bara frigående djur under en tid tills jag sen övergick tillbaka till att vara allätare. Tills jag läste Jonathan Safran Foers Eating Animals för ungefär ett år sedan. Boken förändrade mitt liv. Fast inte egentligen mitt tankesätt, för jag hade redan tänkt allt detdär. Men den skakade om mig rejält och påminde mig om mina värderingar jag hade förnekat. Jag insåg också att trots att jag faktiskt tyckt om kött (en god biff eller en hemlagad hamburgare är ju otroligt gott) så har jag aldrig tyckt om att hantera rått kött. Det är mycket roligare att laga mat och pröva nya recept utan en död kyckling på köksbänken. Och man behöver inte bekymra sig om salmonellabakterier heller.
Nu äter jag vegetariskt av etiska, ekologiska och hälsoskäl. (Jag känner att jag mår otroligt mycket bättre av en vegetarisk kost.) Men liksom för Peppe så slinker det ned lite fisk då och då. Alltmer sällan dock när jag läser om alla miljögifter de innehåller och hur fertila kvinnor skall undvika dem. Jag minns aldrig vilka fiskar som är värst så då tycker jag det är lättast att undvika dem helt och hållet. Först tyckte jag det kändes svårt att avstå från sushi, men nu tycker jag inte ens att det smakar särskilt gott längre. Det smakar, ja, fisk. Jag har både ätit ute och lagat själv vegetariska makirullar och de blir jättegoda!
Förra året åt jag också vilt ett par gånger. På julen åt vi ekologiskt fårkött. Det är så jag helst skulle vilja se vårt samhälle. Vi behöver inte äta kött varje dag, och ännu mindre till frukost, lunch och middag + mellanmål därtill. Men sen kunde vi upprätthålla våra traditioner med ett etiskt och ekologiskt påskalamm och julskinka och vid andra speciella tillfällen några gånger om året för dem som vill. Och vi skulle inte ens behöva gå så långt. Men bara att avstå från kött en enda dag i veckan skulle ha långtgående positiva effekter både på miljön och på den ifrågavarande personens hälsa. (Bli inspirerad här! Meatless Monday.)
Jag har insett att mitt intag av fisk och vilt eller ekologiskt producerat kött främst är kopplat till mitt sociala liv. Folk tycker att det är jättejobbigt att laga vegetarisk mat så för att underlätta det för dem så har jag sagt att jag äter fisk eller vilt. För mig personligen blir det dock hela tiden svårare och svårare att motivera för mig själv köttätande i någon form. Och om forskarna får rätt kommer det inte ens att vara ett alternativ längre om 50 år.
Peppe skrev som en sidokommentar:
en sak som stör mig är folk som säger: "men hur kan du äta abborre om du är en vegetarian?" som om man förstörde allt genom att ta en bit fisk. poängen med att vara vegetarian är inte att hålla den vegetariska rasen ren, utan snarare att försöka leva lite mer etiskt och ekologiskt. vegetarianism i sig är inget självändamål. Tycker jag.
Ha! Jag håller så med! Det är sjukt störande med mänskor som med hökögon spanar in allt man har på tallriken bara för att triumferande kunna skrika "Haha! Du åt en bit sill! Hur var det nu egentligen med dina värderingar?!" Lika störande som samma persons nästa argument "men det har inte bevisats att grönsaker inte skulle känna någonting".
Efter ett år i det ultimata karnivorlandet Argentina åt jag inte kött på ett par år efter att jag kom hem. Min köttkvot var liksom full. Sen åt jag bara frigående djur under en tid tills jag sen övergick tillbaka till att vara allätare. Tills jag läste Jonathan Safran Foers Eating Animals för ungefär ett år sedan. Boken förändrade mitt liv. Fast inte egentligen mitt tankesätt, för jag hade redan tänkt allt detdär. Men den skakade om mig rejält och påminde mig om mina värderingar jag hade förnekat. Jag insåg också att trots att jag faktiskt tyckt om kött (en god biff eller en hemlagad hamburgare är ju otroligt gott) så har jag aldrig tyckt om att hantera rått kött. Det är mycket roligare att laga mat och pröva nya recept utan en död kyckling på köksbänken. Och man behöver inte bekymra sig om salmonellabakterier heller.
Nu äter jag vegetariskt av etiska, ekologiska och hälsoskäl. (Jag känner att jag mår otroligt mycket bättre av en vegetarisk kost.) Men liksom för Peppe så slinker det ned lite fisk då och då. Alltmer sällan dock när jag läser om alla miljögifter de innehåller och hur fertila kvinnor skall undvika dem. Jag minns aldrig vilka fiskar som är värst så då tycker jag det är lättast att undvika dem helt och hållet. Först tyckte jag det kändes svårt att avstå från sushi, men nu tycker jag inte ens att det smakar särskilt gott längre. Det smakar, ja, fisk. Jag har både ätit ute och lagat själv vegetariska makirullar och de blir jättegoda!
Förra året åt jag också vilt ett par gånger. På julen åt vi ekologiskt fårkött. Det är så jag helst skulle vilja se vårt samhälle. Vi behöver inte äta kött varje dag, och ännu mindre till frukost, lunch och middag + mellanmål därtill. Men sen kunde vi upprätthålla våra traditioner med ett etiskt och ekologiskt påskalamm och julskinka och vid andra speciella tillfällen några gånger om året för dem som vill. Och vi skulle inte ens behöva gå så långt. Men bara att avstå från kött en enda dag i veckan skulle ha långtgående positiva effekter både på miljön och på den ifrågavarande personens hälsa. (Bli inspirerad här! Meatless Monday.)
Jag har insett att mitt intag av fisk och vilt eller ekologiskt producerat kött främst är kopplat till mitt sociala liv. Folk tycker att det är jättejobbigt att laga vegetarisk mat så för att underlätta det för dem så har jag sagt att jag äter fisk eller vilt. För mig personligen blir det dock hela tiden svårare och svårare att motivera för mig själv köttätande i någon form. Och om forskarna får rätt kommer det inte ens att vara ett alternativ längre om 50 år.
Bra diskussion! Jag blev vegeratian för att jag helt enkelt inte tyckte om kött och mådde bätter utan det, men med tiden har det kommit att handla mer och mer om etik. Ändå skäms jag inte för att jag gillar fisk.
SvaraRaderaOch nu kom jag att tänka på tjafset om en vegetarisk dag i Helsingfosskolorna... Det är ju helt vridet att folk klagar på det - inför hellre en köttdag per vecka! Nånä, men ingen mänska behöver äta kött varje dag.
Klart man inte ska skämmas för att man gillar fisk, och inte för några andra personliga val heller för den delen.
SvaraRaderaJag vet, jag tänkte på det själv också tidigare men i det skedet var mitt inlägg ren så långt. :) Det var helt crazy vilken rambambula det blev att ha en vegedag i skolorna! Jag kan inte fatta det, men det säger något om hur starkt folk kan reagera när det gäller deras matvanor. Men jag förstår inte vad som är så fruktansvärt skrämmande i att äta vegetariskt en dag i veckan.