Igår morse vaknade jag totalt genomsvettig i våta lakan. Äckligt, men febern hade gått ner. Hurra! Stannade ändå hemma ännu igår men gick t.o.m. i duschen senare och orkade jobba lite på datorn. Senare på eftermiddagen börja jag känna mig som om jag sprungit en marathon (alltså jag kan föreställa mig att det känns just så) och det började värka i hela kroppen igen. På kvällen visade termometern 37,9. (Vilket för mig är ordentlig feber för pga sköldkörtelns underfunktion har jag lägre kroppstemperatur än normala mänskor.) Fääään. Staplade i säng och sov hela natten. Nu är jag igen feberfri och känner mig piggare. Men frågan är; ska jag gå på jobb? Jag vill inte att dethär ska dra ut mera på tiden, jag menar det börjar bli löjligt. Har varit sjuk nästan i en vecka nu.
Jag tror jag kanske ändå tar det lite pianissimo nu först och ser åt vilket håll det barkar före jag hurtigt beger mig iväg till kontoret. Kan ju faktiskt jobba hemifrån, jag börjar bara känna mig lite klaustrofobisk... Och mänskoskygg. Jag kommer antagligen att bete mig som Nell när jag ska ut i samhället igen.
Jisses, vad det är tråkigt att vara sjuk! Och så har jag ju fått världens ryggont och är stel som en kråkskrämma efter att ha legat i säng och soffa i fyra dagar. Jag får gå på senioryoga i helgen för att komma igång igen.
Jag tror jag kanske ändå tar det lite pianissimo nu först och ser åt vilket håll det barkar före jag hurtigt beger mig iväg till kontoret. Kan ju faktiskt jobba hemifrån, jag börjar bara känna mig lite klaustrofobisk... Och mänskoskygg. Jag kommer antagligen att bete mig som Nell när jag ska ut i samhället igen.
Jisses, vad det är tråkigt att vara sjuk! Och så har jag ju fått världens ryggont och är stel som en kråkskrämma efter att ha legat i säng och soffa i fyra dagar. Jag får gå på senioryoga i helgen för att komma igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar