onsdag 21 december 2011

Bästa julkortet!

Väntade på mig i tamburen när jag kom hem ikväll. Jihuu! 

Ta till flaskan låter helt bra men tror jag ska gå och tuti i stället. Trots att vårt hem fortfarande ser ut som Jerusalems förstörelse och min man kommer imorgon. Jag är en dålig femtitals hustru. Men jag är bra på många andra saker i stället! 

Ps. Älska Nina Hemmingson!

Julstädning á la Softy

Skruva ur några glödlampor ur takkronan. Klart! 


Stämningsfull julbelysning och dammet i hörnen syns inte så noga. Sparar på miljön gör man dessutom. 



Det ultimata presidenttestet

Jaha. Nu ska vi se vad vår framtida president läser. (I Hagelstams fönster rekommenderar någon finsk känd person varje månad sina "tärppin" ur antikvariatets bokhyllor.)

Den gode Pekka verkar mest läsa historia och historiska biografier. Vackert så. Han får stort plus i kanten för boken om Amos Anderson, Kimitoöns största kulturpersonlighet. (Nästa gång ni besöker Kimitoön måste ni absolut reservera tid för Söderlångvik gård!) Stora gröna kokboken ger också ett papegojmärke.

Någon roman kunde han väl ändå ha klämt till med tycker jag. Trots det får Pekka ändå godkänt och jag kan dra en suck av lättnad. Jag menar tänk om han, ack ve och fasa, plötsligt rekommenderat typ Stephanie Meyer eller Nicholas Sparks? Rysningarnas rysning! 
(Jag har själv tvingat mig igenom Twilight för att hålla mig a jour med kidsen så jag kan dissa den med helt gott samvete.)


onsdag 14 december 2011

Så kan man också göra

Jag väckte just mig själv för att jag snarkade till så högt. (Jag skyller på huvudet fullt av snor, annars snarkar jag nog aldrig!) Ja, alltså jag är hemma sjuk igen. Har inte tuppat av huvudstupa över tangentbordet. 


Har aldrig varit med om värre berg-o-dalbansflunssa. Orkar verkligen inte med dethär en dag frisk-två dar sjuk-upplägget längre. Fast det blir väl så när man aldrig tar sig tid att friskna till ordentligt. Men nu får jag inte vara sjuk längre för om en vecka anländer min man och då ska jag tamejfan vara frisk! Och helst ha allt jobb undanstökat innan dess också.


Snälla julgubben, gör så att jag blir frisk fort! Alternativ fixa in några extra timmar per dygn fram till jul. Det skulle också underlätta. Tack på förhand!

söndag 11 december 2011

Sakta men säkert börjar jag lära mig

Vilket också betyder att jag måste sluta kompromissa mina egna värderingar bara för att  andra människor inte skall känna sig obekväma.

Ju(v)liga söndag

Idag har jag haft kvalitetstid med min ljuvliga systerson. Det är fint när man som stadsmoster kan ta med honom på så roliga äventyr som att åka spårvagn. Och titta i det stora Varuhusets julfönster. Sedan gick vi på julmarknad och  mitt mosterhjärta bankade stolt när gullungen valde en pepparkaksgran med rosa glasyr. 
(Fast tyvärr var nog julmarknaden mysigare när den var i Esplanadparken.)


Det blev en härlig och julig dag. Vi hann se julgubben hela tre gånger, systersonen började bli nervös om det är så att julgubben förföljer honom ända in på caféet? 


Nu ska jag ännu titta på veckans franska film, något som tydligen blivit någon sorts tradition för mig. Det är väl sjätte filmen i rad nu. L'heure d'été ikväll. Det passar väl bra så här strax före jul?

fredag 9 december 2011

Julkalender med cupcakes

Förresten, om ni inte skaffat er en julkalender än så ska ni kika in här nedan och kolla "cupcakes-kalendern".


Flickan & Kakorna


Alltså herreminjee, vilka fina bakverk! Jag blir nästan lite baksugen... 

En eloge åt Strindbergs!

Igår kväll var vi med tjejgänget och äta julmiddag på Strindbergs. Jag hade som sagt beställt en vegan meny i förväg. Jag måste erkänna att jag först kände lite portionsavund när jag såg fisken och sniglarna som mina kompisar beställt. Samtidigt som jag också tyckte att det luktade väldigt starkt fisk. Men efter att jag ätit min portion var jag absolut inte avundsjuk längre! Min mat var alldeles fantastiskt god! En rödbetssallad med rostade pinjenötter till förrätt. Simple enough men den var så otroligt god med en fräsch annorlunda dressing på. 
Vi fick en enkel grönsallad som mellanrätt när vi måste vänta för länge på vår huvudrätt (utan att vi ens själva hade påpekat om saken, i ärlighetens namn hade vi nog inte ens märkt att vi väntat länge, vi koncentrerade oss på vinet) och till och med den var helt jättesmarrig. Men min varmrätt var absolut det bästa, en risotto med svamp och ugnsstekta rotfrukter ovanpå och en massa färska örter. Det var helt fantastiskt läckert! Alla mina karnivora vänner smakade och till och med vår största Italien-konnosör tyckte också att bara riset i sig självt var mustigt och jättegott. 
Det var kanske den godaste risotton jag ätit någonsin, för fastän risotto gjort på smör och med parmesan också är gott så kan det bli lite i det heavigaste laget för mig. Man känner sig så tung och dåsig efteråt. Men gårdagens vegerisotto... N-A-M! 
Jag skrev i morse till restaurangen och tackade för att de skapat en så läcker meny åt mig.


Det blev en härlig julmiddag! Vår vana trogen frustades det fortfarande av skratt i vårt bord ännu långt efter att de sista gästerna lämnat restaurangen och personalen börjat duka borden för morgondagen. Bortsett från den otippade Hare krishna-musiken på toaletten (alltså de spelade på riktigt hare-hare-hare krishna på vessan!) så var där så fin julstämning och utanför fönstret föll snön ner över Esplanaden. Idyllen förstördes tyvärr av att snön hade övergått i slask innan det blev dags att traska hem så mina stövletter förstördes på vägen. Jag hade redan hunnit föreställa mig hur jag skulle vandra sakta hemåt i natten genom ett snövitt och magiskt vinterlandskap. Men det blir sällan helt som man tänkt sig.


Summa summarum, mina fördomar om hur de förhåller sig till en vegan diet i Helsingfors restaurangvärld har hitttills kommit på skam. Älska att krossa alla fördomar!

Mommo

Jag har blivit så mommo att jag måste skaffa en pillerask för att vara säker på att jag har tagit min sköldkörtelmedicin varje dag.





onsdag 7 december 2011

Dagens bästa

Är Basses bästa.

(Som jag för övrigt röstade på och gärna skulle ha sett dra hem segern.)

En doft av färsk basilika

Finns det någon godare lukt?

Jag har länge haft himo på pesto. (Jag tror det började när Peppe lade upp bilder på ingredienserna i sin blogg). Idag blev det äntligen av. Quinoa-spaghetti med hemlagad pesto. Jag lade först cashewnötter i blöt en stund (eftersom jag för tillfället äter vegant så måste jag använda mera nötter än i vanlig pesto för extra protein) och mixade sedan ihop dem med basilika, olivolja, en vitlöksklyfta, näringsjäst, lite salt och peppar. Jag tillsatte också lite av blötläggningsvattnet så att jag inte behövde ha så massor olivolja. Till sist satt jag i lite pinjenötter också i peston men mixade bara snabbt så det sku vara lite crunchigt. Serverade med hackad tomat. Mums vad gott! Tyvärr dock inte särskilt klimatsmart alls... Och över huvudtaget inte säsongsbetonat.

Som straff måste jag ta itu med boken Matens pris igen. Peppe var hygglig och lånade mig boken som är skriven av journalisterna Malin Olofsson och Daniel Öhman. Jag önskar att jag sku kunna kalla den för världens skräckhistoria men tyvärr är ju allting i den alldeles sant. Jag kan inte längre läsa den före jag går och lägger mig för den är så ångestframkallande. Men även i "dagsljus" klarade jag bara av högst tio sidor åt gången. Till slut måste jag gömma den under sängen. Så Peppe, om du läser dethär, det kan ta en liten stund innan du får tillbaka boken...




Ps. Jag vet att jag lovade foton från bloggalan idag men nu vill det sig så illa att min I-Photo är fullt. Ups. Så nu måste jag föra över bilder till min externa hårdskiva. Och gissa hur länge det kommer att ta?






tisdag 6 december 2011

Baler och bilar

Jag återkommer till gårdagens fest imorgon. Idag bjöd jag kompisarna på potatisgröt med smör och lingonsylt självständighetsdagen till ära. Skumppa passar förvånande bra till potatisgröt! Stackars Helsingfors-barn har tydligen gått miste om denna delikatess så jag måste bjussa på lite Kimito-kultur! 

Jenni Vartiainen var vacker som en dag! Astrid Thors var en annan favorit. Och FST vill tydligen återinföra ord som "mannekäng". Varför inte, det klingar vackrare än "modell".

Min man spenderade åter självständighetsdagen med att gå på polisens bilauktion i L.A. för att försöka hitta en förmånlig bil åt oss. Han messade mig att han hittat en "classic car" och undrade om jag skulle godkänna köpet. 

EDIT. Fred berättade just att en annan bil haft fullt med tomma dildo-lådor i baksätet... Han kom hem utan bil.


måndag 5 december 2011

söndag 4 december 2011

Det kan bara inte gå fel

En film med Catherine Deneuve och Gérard Depardieu. Helt underbart!


Nu borde jag väl försöka få ihop någon sorts skönhetssömn efter en helg som började jobbigt men slutade rätt så väl till slut.


Vegan utmaning

I USA är det trendigt för tillfället att delta i en "Vegan challenge". 21 eller 28 dagar är mest pop. Vissa deltar genom att satsa på 30 vegan dinners i stället för att gå helt vegan i en månad. Mänskor gör det både av hälso- och ekologiska orsaker. Jag bestämde mig för att också delta. Egentligen var november den internationella veganmånaden men jag började först i slutet av november och tänker fortsätta fram till jul har jag tänkt. 

I L.A. levde jag 90 % vegant utan någon sorts conscious effort. Det var bara så enkelt där att det gick obemärkt, speciellt i våra hoods där säkert hälften av alla restauranger var vegana och jag var nyfiken på att testa dem. Där fanns dessutom av alla sorter, Vegan thai, Vegan Indian, Vegan brunch, Raw vegan, Fine dining och Vegan diners. Egentligen är det lite lustigt. Förutom ett par sushi middagar så åt jag i L.A. mest vegant utanför hemmet medan vi hemma åt både ost och ägg. Och lamm till jul. I Finland är det precis tvärtom. Här lagar jag själv hemma så gott som helt vegant, förutom get- och fårmjölksprodukter samt ägg ibland, medan jag på restaurang äter både mjölkprodukter och fisk och vissa skaldjur. Men nu ville jag alltså testa och utmana min inställning att det är omöjligt att äta vegant på restaurang i Helsingfors. 

Att utelämna de få animaliska produkter jag fortfarande använt i mitt kök var således inte problematiskt på något sätt. Har inte saknat dem en sekund. Men när man går ut och äta blir det lite jobbigare. På lunchen har jag mest ätit sallader och bett dem lämna bort feta- eller getosten. (De vanligaste salladerna.) Det har alltid gått bra och dessutom har jag oftat fått något annat i stället, både nötter och frukt t.ex. På Shanghai Cowboy var det sällsynt lätt att bara be dem lämna bort queso blancon i vege-tacosen. 
Nästa vecka ska jag äta på Gaijin och där vet jag också att det inte blir några problem. Bästis var hygglig och ändrade menyn till helt vegan när jag åt middag hos dem. Men på torsdag var det meningen att vi skulle gå och äta med flickorna till Strindbergs och då ringde jag i god tid för att fråga om det var möjligt att få en vegan meny. Tjejen i telefonen visste inte vad det betydde men jag förklarade och vi gick tillsammans igenom olika menyförslag. Som glutenkänslig dessutom så blir det lite extra jobbigt. (Lite lustigt var det ju att JAG skulle komma på idéer men meningen är ju också att sprida positivt budskap om att äta vegetariskt så jag var vänlig och hjälpsam.) Hon ringde senare tillbaka och bekräftade att hon diskuterat menyn med kocken och allting var under kontroll. Så det gick väl även där. Lite synd är det ju dock att man inte spontant kan gå in på en krog utan att man alltid måste planera restaurangbesök i förväg. Åtminstone om man vill ha något annat än en tråkig grönsallad. Jag kan inte låta bli att jämföra med restauranger i Kalifornien, Toronto och New York där det ofta står på menyn "Please ask for vegan options and substitutes". Men jag fattar ju att vi är så få i Helsingfors att det är en orättvis jämförelse.

I dag gick vi på brunch till Piritta. Jag kollade in menyn i förväg på nätet för att checka om jag borde äta frukost hemma och bara dricka kaffe där med mina vänner. Men till min glädje hade de även en vegan brunchtallrik! Pluspoäng! Det var gott och fräscht. (Lite minuspoäng för ärtskotten som jag trodde restauranger hade slutat upp med att tråtta på varje tallrik för länge sen.) Jag var lite misstänksam ändå över dippsåsen på min tallrik och frågade efteråt av personalen vad det var. Majonnäs, svarade flickan glatt. Lite störande var det ju med tanke på att min nolltolerans under veckorna därmed brutits. Men ingen större skada skedd för mig. Jag undrar dock om en "äkta" vegan hade reagerat med samma jämnmod. De var dock mycket ledsna över misstaget. 
Men sen gick jag hem via Ruohonjuuri och råkade se att de där sålde en äggfri chilimajonnäs som såg exakt lika ut som röran jag ätit på brunchen. Så nu tänker jag att det nog kanske ändå var en vegan majonnäs men tjejerna som var på jobb just idag visste inte om det. Man skulle ju åtminstone hoppas att de inte marknadsför en vegan brunch utan att faktiskt vara säkra på sin sak.

Hittills har det alltså visat sig att min så kallade utmaning inte egentligen kännts som en utmaning alls. Det enda är att jag nu måste vara mycket noga med att äta en fullvärdig måltid hemma på kvällen eller ta med lunch på dagen för enbart på sallad klarar jag mig inte. 

Jag ska fortsätta rapportera hur man klarar sig på vegansk föda i Helsingfors. Själv mår jag som en prins och fortsätter som sagt min utmaning fram till jul. Det blir samtidigt lite som en sorts andlig fasta under advent. 


Pirittas vegetallrik.

lördag 3 december 2011

Jag har tänt ett ljus

Tidigt i morse dog min mans biologiska pappa. Han var inte den bästa av fädrar med något mått mätt. Men faktum är att utan honom skulle min underbara man och personen som jag älskar högst i hela världen inte finnas till. Enbart för det förtjänar Freds far min respekt och därför lyser ett ljus i mitt fönster för honom ikväll.  


Vila i frid.

Basturen flicka

Efter två horrorveckor (jobb- och sjukdomsmässigt) så kan jag inte förklara hur skönt det var att bada bastu hos grannarna på andra sidan torget och njuta av god mat, vin och a little bit conversation en fredagkväll. 
Förra fredagen kom jag hem febrig och sov 18 timmar i ett sträck. Imorgon har jag tänkt njuta av lördagen. Gonatt!



torsdag 24 november 2011

Det gick upp ett ljus...

Tyvärr fattade jag först lite för sent varför smoothien jag köpte i CocoVis bar kallas för Putkimies...

Ohållbar ayurveda

För att kämpa mot tröttheten tänkte jag försöka satsa på ayurvediska metoder för att få mer energi. Enligt boken borde jag leva såhär varje dag för att hållas i balans:


"Stig upp med solen varje morgon och gå ut och gå i solskenet en timme före du går på jobb."


HAHAHAHAAAHAHAHAAAAAAA!!!


Det hjälpte faktiskt, jag fick mera energi av detdär skämtet!

onsdag 23 november 2011

Misslyckad husmor

Trött, ynklig och stressad som jag är (+ on a budget, både tids- och pengamässigt) så tänkte jag att jag sku vara duktig och laga morgondagens lunch färdig ikväll. En timme senare står jag och borstar tänderna och undrar varför det luktar så bränt? Imorgon får jag se fram emot en mycket krispig quinoa-sallad.


(Det är därför man inte ska ägna sig åt guilty pleasures som Gossip Girl. Fast i nya säsongen har Chuck en hund som heter Monkey! Snyft.)

Porrnamn

Det ilar i Karins tänder och jag ska faktiskt gå till tandläkaren imorgon. När jag ringde och bokade tiden ville de bekräfta att de hade rätt adress i systemet och frågade om jag fortfarande bor på Utflyktsvägen 2. Jag började skratta för jag bodde där senast när jag var 13 år gammal*. 


Sen börja jag skratta igen för jag kom på att mitt porrnamn skulle vara Olga Picnic. (Ni vet, namnet på första husdjuret + barndomsadressen.) Med det namnet är det ju nästan synd att jag inte blev internationell porrstjärna!




* Det är på riktigt inte sååå länge sen jag var senast hos tandläkaren men min tandläkare har pensionerat sig så jag var tvungen att vända mig till ett annat ställe där jag senast varit som barn.

Fel forum

Jag vandrade in på mötet med pupiller stora som tefat och förklarade glatt att jag inte är hög utan har varit hos ögonläkaren. Jag möttes av en helt för lång och mycket pinsam tystnad. 


Ibland glömmer jag bort hurdana mänskor jag jobbar med. Note to self: Fel sorts skämt uppskattas inte.

Kosher!

En påse koshergodis som bästis lämnat i respan räddar denna extremt motiga dag! Dessutom är hon telepatisk för jag hade precis bestämt att jag inte längre kan lura mig själv och vara ok med att äta skumgodis gjort på grisgelatin. Men kosher kan jag äta! Hurra! 

tisdag 22 november 2011

Liv räddar kvällen!

Liv Strömquists nyaste album hade anlänt på posten! Jaaa!

Man blir så glad

När man spenderat 60 euro på en antibiotikakräm mot ögoninflammation bara för att höra läkaren konstatera några dagar senare att jag nog inte ska använda den mer för den har bara gjort ögonen mer irriterade. Tack. 
(I och för sig hade jag vid det skedet redan självmant slutat att använda krämen p.g.a. att det bara kändes värre och värre i ögonen. Förstår ni nu varför jag så sällan orkar gå till läkare?)

Veckans bästa inlägg

Läs och begrunda!



Eva har skrivit ett jättebra inlägg om dieter och människors reaktioner till dem. Amen säger jag bara. Det är otroligt hur folk kan bli stressade över vad man äter eller inte äter. De tar det personligt nästan verkar det som. Om man försöker gå ner i vikt eller annars äta hälsosamt finns det en viss sorts mänskor som tar det som sin personliga livsuppgift att få en att falla av vagnen. Eller annars upplysa en över hur löjliga dieter är.


Men lika irriterande är det att konstant få höra hur "besvärlig" och "kranttu" man är för att man valt att inte äta kött. Följt av ett lätt skratt så att man ska förstå att det var menat som ett "skämt" så man har inte rätt att bli sårad. 

måndag 21 november 2011

Det är så mörkt...

Jag har njutit denna höst, njutit av den klara luften och av att man får svepa in sig i stora halsdukar och tända ljus på kvällen. Njutit att få uppleva den förväntansfulla väntan på julen och känna julstämningen lura någonstans i maggropen, för det saknade jag faktiskt lite förra hösten i Kalifornien. 
Men igår överskreds gränsen från krispig friskhet till bara iskall kyla så jag förde in cykeln i källaren för jag är en bekvämlighetscyklare och jag kan inte tåla att frysa. Och nu har vi inte alls dendär mysiga hösten mera med färggranna löv som inspirerar till spontan varm choklad på mysiga caféer. Nä, nu är det bara mörkt, mörkt, mörkt. Dethär mörkret, detta fasansfulla mörker som gör mig melankolisk, flegmatisk, dramatisk, enstörig, desperat, deprimerad, arg och ledsen. Jag hade helt glömt bort att det fanns.
Att sen få en sånhär virtuell sol skickad från andra sidan jorden hjälpte inte alls just idag. 


(Nä, nu ljög jag. Den hjälper nog faktiskt ganska mycket nu när jag tittar på den igen. Eller så är det bara tanken på avsändaren som värmer.) 



Twin Fawns

Jag fascineras av kreativa mänskor och älskar därför shower som Project Runway och Top Chef. Men nu har jag en ny absolut favorit; Work of Art. När jag var sjuk hemma tittade jag igenom hela första säsongen. En av finalisterna, Peregrine Honig, har gjort konstverket nedan som jag tycker är olidligt vackert.

Konstnären har fotograferat ett uppstoppat ofött tvillingpar som hittades inne i den döda mammans mage vid en vägren. Det ser ut som om bambina har fångats i en dröm, blivit förtrollade att sova i evighet. Men det är en rofylld sömn. Jag håller nästan andan av rädsla för att väcka dem. Kan man fånga gränsen mellan liv och död på ett vackrare sätt? 
Samtidigt känns det tryggt, som om döden bara innebär att återvända till stadiet strax innan födelsen. 

För mig har bambina dessutom en mycket personlig innebörd på så många olika plan att jag bara vill gråta varje gång jag ser dem. Det är därför jag älskar konst, tänk att kunna fotografera död men förmedla liv.

torsdag 17 november 2011

Länkkärlek

Jag behövde få skratta i kväll och Kasper delivered! Ni alla andra har säkert upptäckt bloggen för länge sen, men som sagt ligger jag alltid lite efter. Men läs här, sjukt roligt ju!


Websites-of-the-presidential-candidates-an-overview



I-know-who-you-married-last-summer



Det händer i Vanda

Jämställt?

Micaela skriver hur hon kategoriskt vägrar föra anteckningar på möten bara för att hon är en kvinna "med vacker handstil". I samma veva berättar en kompis att hennes chef sagt åt henne att hon har ett stort ego. Detta efter att hon sagt upp sig med motiveringen att hon blivit erbjuden ett bättre jobb som hon tänker ta eftersom hon inte kan komma vidare på sin nuvarande arbetsplats. Då kommer jag att tänka på en annan kompis som när hon blev erbjuden ett nytt jobb gav det dåvarande jobbet möjligheten att matcha det nya erbjudandet, varpå hennes chef svarade (och jag citerar ordagrant nu): "What's a single girl like you gonna do with that kind of money?". 


Föreställ er sen att något av ovanstående scenarier hade varit möjligt om det gällt en man? Det går inte för det skulle aldrig ha hänt. Så kom inte och påstå att vi har uppnått jämställdhet på arbetsmarknaden. 

Check ups i kubik

Så ville det ju sig inte bättre än att jag igen i morse vaknade med ett inflammerat öga. Jag är lite dålig på att gå till läkare så när jag bokade tid till ögonläkaren passade jag samtidigt på att boka tid till min sköldkörtelläkare för nästa check, ögonläkaren också för syncheck och till gynekologen. 
Samtidigt påminde de mig på läkarstationen om att det finns remiss åt mig sen ett halvår tillbaka för mammografi (har obehag att gå, jag vet att det är jättedumt) och hjärtfilm och ett par andra labbgrejer jag skippade när jag senast gick på blodprov för att det skulle ha tagit ett par timmar. (Jag vet, jag är som ett litet barn när det gäller läkare.) Så nu måste jag gå på det också. Sen när det var gjort tänkte jag att jag lika bra kan fortsätta i samma anda och ringde till nästa läkarstation och bokade tid till tandläkaren och till tandhygienisten för putsning. 


Pust. De närmaste veckorna kommer jag bara att bli påtad av en massa olika läkare. Huj.

Logiskt

Vi ska åka till Lappland över nyår och funderade länge av och an om vi ska komma hem därifrån ren på söndag eller på måndag. Så nu kommer vi hem på onsdag. 

onsdag 16 november 2011

Deprimerande

Det känns deprimerande att de bolag som det ekonomiskt säkert mest skulle löna sig att investera i just nu är företag som tillverkar antidepressiva läkemedel. 

Så fel

Jag är ju inte på något sätt vegan (kanske nån dag?) men är intresserad av veganskt mode (Go, Stella McCartney!) och skulle gärna se lite mera både djurfritt och annars miljövänligare urval. Jag älskar skor och skulle gärna köpa annat än läder om det fanns bra och snygga alternativ. 
Men en sak fattar jag inte, om du är vegan, varför i hela fridens namn skulle du vilja gå omkring i fejkdjurskinnsmönstrade skor?! (Förutom att leopardmönstrat även annars kanske är det fulaste som finns i modeväg.)


Klicka och spy!



(Detta alltså från Kenkälaatikkos urval, jag är så inte imponerad. Men Green Dress lär ska ha några par, måste gå och kolla nån dag.)

Ånger

Ångrar att jag dissade lunchen med kompisarna. Ok, jobbet blev gjort och jag känner mig lite mindre stressad men nu är jag hungrig och ensam i stället. Buu. 


EDIT: Och nu fick jag höra att morgondagens möte inför vilket jag stressade att få materialet färdigt flyttas framåt med en vecka. Ha! Så typiskt.

Bad mistake

Att läsa Matens pris före läggdags.

tisdag 15 november 2011

Vin vs vatten

Åååh, vad glad jag blir att få höra att en av mina vänner nu ska börja jobba för en av mina favorit vingårdar! Och göra deras viner mer ekologiska!
Jag är naturligtvis enbart lycklig för hennes egen skull och inte alls p.g.a. vad det eventuellt kan innebära för mig själv, det måste ju bara vara mycket roligare för henne att jobba med vin i stället för med vichyvatten. 



Grattis!

Jag är alltid lite långsam i det mesta jag företar mig så jag ligger som vanligt en dag efter också i bloggosfären men Grattis till alla nominerade! Jag hejar så klart på Eva/Det är baksidan som räknas, inte bara för att hon är min kompis utan för att jag tycker att hon verkligen förtjänar att vinna! Hon hade för övrigt kunnat vara nominerad i åtminstone ett par andra kategorier också. 


Sen var där faktiskt många bloggar som var helt okända för mig som det blir roligt att bekanta sig med. Hanna har i sin blogg Hannas virrvarr gjort ett litet sample-inlägg för oss nya läsare. Det var otroligt omtänksamt tycker jag. 


Och så har jag varit så jätteglad över att Basse gett oss lite mer av sitt bästa på sistone så det var kul att han blev nominerad! (Men det behöver inte betyda att jag nödvändigt ger min röst åt honom... Måste ju bekanta mig med de andra bloggarna först.)


Det ska bli en så rolig och spännande fest! Jag ser verkligen fram emot det! Mera galor åt folket så man får klä upp sig och leka fin!

Yoda

Min man brukar som bekant skicka foton eller videon åt mig varje dag. Men ibland delar vi kanske lite för mycket av vår vardag med varandra. (Bästis ska titta bort nu.*)


Vem liknar dethär?




*Hon blir väldigt äcklad av tuggummi. Särskilt färdigtuggat sådant.

Natt

Jag säger som min systerson sa åt sin mamma en morgon:


-Är det verkligen meningen att jag ska till dagis mitt i natten?! 


Ja, eller till jobbet då i mitt fall. Kan nån tända lampan, tack?

måndag 14 november 2011

Suddigt

Jag ramlade över bildbevis från lördagen på min telefon. Gees. Men tvärtemot vad man kunde tro så gav kvällen mig faktiskt extra energi inför veckan, trots gårdagens mosighet. I love my girls!

söndag 13 november 2011

Kivaa!

Man kan bara hoppas att gästerna har trivats när de skriver Kivaa olla kännissä! i gästboken.

lördag 12 november 2011

Lördagens olidliga lätthet

Ok. Så det blev då inte en så tidig kväll igår som jag tänkt mig så det blir mycket kaffe idag för ikväll blir det PARTY!


Tidningen, morgonkaffe och Pearl Jam på stereon. Jag menar datorn. (Har grym Pearl Jam fas på gång igen efter att ha sett PJ20 i L.A. Eddie rules the world!) Njuter. Snart ska jag gå och shoppa ingredienser till kvällens Asian FoodEXTRAVAGANZA. Jag älskar att jag inte behöver gå till någon av de vanliga marketarna. Mysigt att i stället gå till olika specialaffärer för att handla allt jag behöver. Känns lite som om jag bodde i Buenos Aires och gick via la panadería, la carnicería (fast till kötthandlaren sku jag inte ha något ärende mera) och la verdulería på lördagar. Prisma är min mardröm.
Men nu tar jag min shopplinglista och drar. Det blir vegansk mat ikväll men det vet inte mina kompisar om än. Haha!

fredag 11 november 2011

Fredagsfiilis

Blev bjuden till kompisen på ett glas fredagschampagne men nu hinner jag ju inte. Äh. Varför kan inte alla bästa vänner bo på en två kvarters radie från mig? Det tycker jag att är ett helt rasonabelt krav.


I stället måste jag fixa lite grejs på stan före jag ska ut och äta med två av mina äldsta vänner. Men det KAN hända att jag nu måste ta ett glas bubbligt själv nånstans före det blir dags att träffa dem. 






Mayer hade en av mina favoritkeikkor på årets Flow.




Minnen

Ibland kan en doft, en melodi eller en bild plötsligt väcka starka minnen till liv när man minst anar det, minnen och känslor som man trott att har gått förlorade för evigt.

Det är fint att känna att jag nu kan le åt minnen som förr gjorde så ont att jag nästan storknade. Vemodigt, visst. Men det gör inte ont. I stället känner jag bara lycka för att jag upplevt en så stark passion och en uppriktig önskan att han har det bra i sitt nya liv. För dendär ursprungliga kärleken, det är den känslan det lönar sig att hålla fast vid, inte vid ångern och vreden över att vi till sist bara gav varandra det värsta av oss själva. 
Trots att vi båda sårade varandra och bara inte var ämnade att leva tillsammans så var vår kärlek äkta före allt gick sönder. Och det kommer jag aldrig att ångra.

Jag känner djup tacksamhet för den fina äkta man jag nu har vid min sida. Jag hoppas innerligt att även min förra man vågat och vågar älska på nytt. Bättre.

Test

Jag och Vifslan testar att blogga från telefonen med min nya app.

Flygande noshörningar

Fin bild i dagens Hesari. Lite coolt tycker jag.


Kolla här!

torsdag 10 november 2011

Jordlingar

Be careful what you wish for, brukar man you säga. Jag har länge velat se dokumentären Earthlings men inte kunnat få tag på den i ett europeiskt filmformat. För att sprida budskapet ytterligare är filmen nu tillgänglig direkt online. Jag klarade inte av att se ens en tredjedel, det var helt tillräckligt att bara lyssna. Och min fråga är, om man inte ens klarar av att titta, hur kan man då äta köttet?


Earthlings





onsdag 9 november 2011

Patriotisk

Jag undrar vad man lider av för nationalistiskt syndrom när de spelar Täällä pohjantähden alla i butiken och man nästan börjar gråta av rördhet. 

Militärisk disciplin

Av någon anledning vaknade jag i morse med denhär låten spelande i mitt huvud. Gissa om jag kan stänga av den nu? För att något gott ska komma av slagdängan tänker jag genomföra dagens alla göromål med en militärisk disciplin.


Ps. Fast modulationen är nog fin där med trumvirvel till, oj oj.

tisdag 8 november 2011

Happy, happy!

Min kompis Marika har gjort ett jättebra program för Familjeliv om skilsmässor, lyckliga sådana. 


Ni hittar programmet här! Lyssna, lyssna!


Maria Sveland talade om vissa nyckellåtar hon lyssnade på när hon flyttade ut och som hon därför nu förknippar med frihet. Jag känner så väl igen den känslan. (Fast jag täcks inte berätta vilken låt som för mig symboliserar min första fria singeltid... Ok. Det är Poker Face. Jag vet.)
Men jag kände också igen mig själv i så många andra saker hon sa. Därför känner jag mig också mycket inspirerad av "hennes" låt. 


Jag har inte själv ännu läst Happy, happy men har den på min lista. Men jag behöver inte läsa den för att veta att jag blev så himla glad att det gjordes ett program om skilsmässor med en annorlunda infallsvinkel, den om hur en skilsmässa kan innebära en enorm lycka, och inte alltid enbart ett misslyckande som normalt är den stämpel man så gärna vill ge oss frånskilda. 


En skilsmässa är en fruktansvärt tung och jobbig process att genomgå, samtidigt som man också kan känna sig så otroligt lycklig på samma gång! Och senast när man gått igenom den jobbigaste perioden står man där och känner sig som världens vinnare på toppen av Mt. Everest! 


Att skilja mig från min ex-man var det bästa beslut jag fattat någonsin. Och allt det som gjort mig lyckligast i mitt liv har skett efter min skilsmässa, saker som aldrig hade hänt om jag fortfarande varit kvar i mitt tidigare förhållande. Det vet jag med säkerhet. Så jag ångrar ingenting och är bara happy, happy!

Jag fattar inte hur det gick till

Måste komma hem mitt på dan. Fortfarande så ont. Så vad gör man när man inte kan jobba? Jo, man googlar böcker och nu har jag plötsligt igen 21 böcker i min Adlibris-kundvagn. Alltså jag har ett problem. (Min senaste beställning inte alltför länge sen låg på 11 stycken...) Ok. Så nästan hälften är julklappar och andra gåvor men i alla fall. Jag undrar om det finns någon stödgrupp jag kunde gå med i? Anonyma Bokmalar?


Och på tal om böcker så är det äntligen dags för bokklubb idag! Jippi! Jag missade senast så jag ser verkligen fram emot ikväll. Inte minst för att vi ska diskutera en av mina favoritböcker någonsin, Kafka på stranden. (Av en av mina favoritförfattare förstås, mästaren Murakami.) En helt fantastisk bok! Jag läste den för ett och ett halv år sedan och SOM jag har väntat att få diskutera den med någon! Så det må bära eller brista och jag må vara halvlullig av värkmedicin men på bokklubb ska jag ikväll. Jag kan domna bort de sista kramperna med en rejäl dos rödvin.

måndag 7 november 2011

Jag överlevde, igen

Som om det inte vore nog att pinas en gång i månaden så var min mens en vecka tidig. Jag har slumrat av och an och ut och in ur min dvala de senaste 48 h. Senast tror jag att jag beklagade mig över bristen på medicinalt gräs. Fuck that! Denhär gången sku jag ha behövt morfin, opium och heroin.  Minst. 



Julklappstips

Jag har tidigare skrivit om min favoritlösning på alla filtproblem.  Jag menar, filtar kan ju vara så himla besvärliga! Men nu har Snuggien fått en ännu bättre konkurrent, Forever Lazy! Man behöver inte ens ta av den för att gå på toa! God bless America! 


Här är reklamen.


Och här är reklamen för Snuggien om någon missat den.

lördag 5 november 2011

Romantiskt

Jag ringer min man.


Han: Heeey baby! I was just thinking of you!
Jag (myser): Were you?
Han: Yeah, coz I'm driving to the office and Back that ass up was just on the radio! 

fredag 4 november 2011

"I hate how much I love these boots!"

De tittade på mig genom skyltfönstret. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Där stod de, de perfekta vinterstövlarna jag letat så länge efter! Jag steg in i butiken, stövlarna var i precis min storlek; 37 1/2! Kismet! Lädret var mjukt som smör och de satt som gjutna på mina fötter. Färgen som en latte med en extra shot espresso. Jag var så störtförälskad att jag i mitt lyckorus inte ens kollade på priset före jag kom till kassan. 395 euro. 

En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för er...

Åbo är för långt borta?

En av mina allra närmaste och äldsta vänner bor i England. En annan bor i Åbo. Av någon anledning träffar jag min kompis i England typ 10 gr oftare än min kompis i Åbo. Det är ju helt jättetokigt. Måste nog ta tåget västerut snart...


Men en härlig lunch var det i alla fall med InternatioNella och min sötis guddotter!

Smart casual

Smart casual är kanske världens värsta dresskod.* Vad i helskotta ska man sätta på sig då när det ändå gäller en businessevent?


*Säger jag som själv hade summernice som dresscode på vår bröllopsfest. Det hade Magdalena Ribbing definitivt inte godkänt. 

torsdag 3 november 2011

Tack Eva!

Fred överraskade mig i Washington med en superfin gåva inför bloggalan! Han hade läst Evas  kommentar om den fina hårgrejan jag spanade in i Santa Barbara, ringt upp butiken, haft dem att googla mitt inlägg så att de hittade rätt foto på exakt vilken huvudbonad det var fråga om och fått den levererad till L.A. Jag älskar min man! Och jag älskar Eva! Om bara någon ännu kunde överraska mig med en passlig klänning till...




onsdag 2 november 2011

Lite bilder




Vita huset i Halloween-skrud


Obamas ekorre




Jag älskade townhousen i Capitol Hill.


Och bohema Adams Morgan var också coolt.


Freds gamla hus. Han fick lite hemlängtan till D.C. Inte mig emot. Staden överraskade mig positivt. 


På väg hem

Ännu sex timmar i Frankfurt... Det är underbart att resa och jag saknar redan min man men jag ser ändå fram emot att vara i eget bo nu en tid framåt. Jobba mer rutinartat och kanske ha tid att röra på sig lite mera. 


Det var så otroligt vackert i Washington med alla höstfärger. Jag undrar hur det ser ut hemma i Helsingfors? Jag vet att jag bara varit borta i fem dar men vi har gjort och sett så massor att det känns som om jag varit på resa i två veckor. 


När jag kommer hem ska jag berätta om den fina överraskningen jag fick.







söndag 30 oktober 2011

Things NOT to say

Note to self: på ett judiskt bröllop är det INTE koscher (pun intended) att när man säger adjö till brudgummens föräldrar tillägga; "Vi ses nästa gång på dopet!". Tragame tierra...



Souvenirer vi fick från bröllopet var bl.a. ölstop med texten "Mazel Tov Bitches!", personaliserade och graverade pluntor samt ett kilo rostade jordnötter som brudens föräldrar producerar. 



lördag 29 oktober 2011

Hälsningar från Suffolk, VA

Idag är det Freds bästis bröllop. Fred tar hand om brudgummen före vigseln så jag passade på och gjorde ett par jobbgrejer och hinner nu blogga lite t.o.m. före det blir dags att börja göra mig i ordning. Min festrutin kommer att ta hälften så länge för jag får inte sminka mig idag.  Jag vaknade nämligen i morse med ett igenmurat öga. Mitt högra öga är rött, svullet och utsöndrar en jämn ström av gult klet. Jag har aldrig varit med om liknande ögoninfektion och förstås måste det hända idag då jag träffar min mans bästa vänner från college för första gången. Great. Jag kommer att se just snygg ut next to the best man. Alla såg lite förskräckta ut när de såg mig i morse vid frukosten. Som tur åt vi middag i går med några så de hann se att jag kan också se helt ok ut. Så jäkla typiskt. Ont gör det dessutom. 


Anyway, det är ganska intressant att se en del av USA jag aldrig upplevt förr. Jag hade inte insett att Virginia redan räknas som en southern state men vi befinner ju oss faktiskt rätt nära Charleston. Och Richmond var huvudstad för Sydstaterna fick jag veta. Personalen på hotellet talar som direkt från en film, accenten är otroligt stark. Men de är också just så vänliga som man brukar säga att mänskorna i Sydstaterna är. 


Suffolk ser ut precis som det låter; en småstad mitt ute i ingenstans i södra Virginia. I morse tog vi en promenad för att se stan. Den består av ett apotek, en McDonalds, en sportbar och sen vårt enorma lyxiga hotellkomplex. Jag kan inte för mitt liv förstå för vilket ändamål den är byggd. Det kan inte finnas så mycket turister här. 
För övrigt är det spännande med den amerikanska kulturen hur alla sprider sig för vind och våg runt hela landet efter sin examen. Bröllopet idag är intimt med bara brudparets närmaste familj och bästa vänner som deltar. Tillsammans är vi 16 stycken. Av dessa är det bara brudens föräldrar som bor här. De övriga gästerna har flugit in bl.a. från Texas, Seattle, Hawaii, L.A. och Pennsilvania. Brudgummen jobbar i Israel och kommer hem först om ett år. Bruden själv bor i Washington D.C. därifrån vi också kom igår kväll. De lever alltså fortfarande på distans liksom vi. 


Jag gillade D.C. det lilla jag sett hittills. Men vi är ännu två dagar till där före vi båda åker hem. När man kör in till stan kör man över en bro över Potomac river och vem tror ni var den första som körde emot mig mitt på bron samtidigt som jag för första gången ser Washington och Lincoln monumenten? Jo, Obama förstås! En lämpligare första entrée till Washington kan man väl knappast tänka sig. 




Vårt hotell låg ett par kvarter från Vita huset. Jag blev förvånad över hur mitt i centrum det ligger! Fred tog mig på en arkitekturpromenad genom stan, mycket ivrig över att få visa mig sin hemstad.