En eloge åt Strindbergs!

Igår kväll var vi med tjejgänget och äta julmiddag på Strindbergs. Jag hade som sagt beställt en vegan meny i förväg. Jag måste erkänna att jag först kände lite portionsavund när jag såg fisken och sniglarna som mina kompisar beställt. Samtidigt som jag också tyckte att det luktade väldigt starkt fisk. Men efter att jag ätit min portion var jag absolut inte avundsjuk längre! Min mat var alldeles fantastiskt god! En rödbetssallad med rostade pinjenötter till förrätt. Simple enough men den var så otroligt god med en fräsch annorlunda dressing på. 
Vi fick en enkel grönsallad som mellanrätt när vi måste vänta för länge på vår huvudrätt (utan att vi ens själva hade påpekat om saken, i ärlighetens namn hade vi nog inte ens märkt att vi väntat länge, vi koncentrerade oss på vinet) och till och med den var helt jättesmarrig. Men min varmrätt var absolut det bästa, en risotto med svamp och ugnsstekta rotfrukter ovanpå och en massa färska örter. Det var helt fantastiskt läckert! Alla mina karnivora vänner smakade och till och med vår största Italien-konnosör tyckte också att bara riset i sig självt var mustigt och jättegott. 
Det var kanske den godaste risotton jag ätit någonsin, för fastän risotto gjort på smör och med parmesan också är gott så kan det bli lite i det heavigaste laget för mig. Man känner sig så tung och dåsig efteråt. Men gårdagens vegerisotto... N-A-M! 
Jag skrev i morse till restaurangen och tackade för att de skapat en så läcker meny åt mig.


Det blev en härlig julmiddag! Vår vana trogen frustades det fortfarande av skratt i vårt bord ännu långt efter att de sista gästerna lämnat restaurangen och personalen börjat duka borden för morgondagen. Bortsett från den otippade Hare krishna-musiken på toaletten (alltså de spelade på riktigt hare-hare-hare krishna på vessan!) så var där så fin julstämning och utanför fönstret föll snön ner över Esplanaden. Idyllen förstördes tyvärr av att snön hade övergått i slask innan det blev dags att traska hem så mina stövletter förstördes på vägen. Jag hade redan hunnit föreställa mig hur jag skulle vandra sakta hemåt i natten genom ett snövitt och magiskt vinterlandskap. Men det blir sällan helt som man tänkt sig.


Summa summarum, mina fördomar om hur de förhåller sig till en vegan diet i Helsingfors restaurangvärld har hitttills kommit på skam. Älska att krossa alla fördomar!