tisdag 10 mars 2015

"It's not me, it's you."

Jag läste en krönika i går i NY Times om hur jobbigt det är att "göra slut" med sin terapeut och kände omedelbart ett styng av dåligt samvete. När jag gick i terapi tog det mig ett tag att hitta en person jag kände att jag var på samma våglängd med. Men i stället för att meddela dem och säga sorry, men jag tror inte att detta funkar - som man så klart ska göra men jag tänkte inte ens på det som ett alternativ! -  så slutade jag bara att beställa tid och dök aldrig upp igen. Nu känner jag mig som en värsta sortens fegis... Men det förklarar min till sist alldeles utmärkta terapeuts strategi. En stående reservation två gånger i veckan. Räkningen kom på posten. Inga ursäkter. Jag saknar henne. Men jag är också hemskt lycklig att jag inte längre behöver henne. 

Men det finns även annan tydligen vedertagen terapietikett här, som jag inte är säker på att vore helt kosher i Finland. När vi var på öl häromkvällen nämnde en kompis att hon letar efter en ny terapeut och en annan kompis påminde henne snabbt om att det sen är helt i sin ordning att fråga "when shopping around for a shrink" om hen är demokrat eller republikan... (Och sen gjorde de båda två en min som om att gå i terapi hos en republikan vore ett öde värre än döden.)