Jag har njutit denna höst, njutit av den klara luften och av att man får svepa in sig i stora halsdukar och tända ljus på kvällen. Njutit att få uppleva den förväntansfulla väntan på julen och känna julstämningen lura någonstans i maggropen, för det saknade jag faktiskt lite förra hösten i Kalifornien.
Men igår överskreds gränsen från krispig friskhet till bara iskall kyla så jag förde in cykeln i källaren för jag är en bekvämlighetscyklare och jag kan inte tåla att frysa. Och nu har vi inte alls dendär mysiga hösten mera med färggranna löv som inspirerar till spontan varm choklad på mysiga caféer. Nä, nu är det bara mörkt, mörkt, mörkt. Dethär mörkret, detta fasansfulla mörker som gör mig melankolisk, flegmatisk, dramatisk, enstörig, desperat, deprimerad, arg och ledsen. Jag hade helt glömt bort att det fanns.
Att sen få en sånhär virtuell sol skickad från andra sidan jorden hjälpte inte alls just idag.
(Nä, nu ljög jag. Den hjälper nog faktiskt ganska mycket nu när jag tittar på den igen. Eller så är det bara tanken på avsändaren som värmer.)
Men igår överskreds gränsen från krispig friskhet till bara iskall kyla så jag förde in cykeln i källaren för jag är en bekvämlighetscyklare och jag kan inte tåla att frysa. Och nu har vi inte alls dendär mysiga hösten mera med färggranna löv som inspirerar till spontan varm choklad på mysiga caféer. Nä, nu är det bara mörkt, mörkt, mörkt. Dethär mörkret, detta fasansfulla mörker som gör mig melankolisk, flegmatisk, dramatisk, enstörig, desperat, deprimerad, arg och ledsen. Jag hade helt glömt bort att det fanns.
Att sen få en sånhär virtuell sol skickad från andra sidan jorden hjälpte inte alls just idag.
(Nä, nu ljög jag. Den hjälper nog faktiskt ganska mycket nu när jag tittar på den igen. Eller så är det bara tanken på avsändaren som värmer.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar