Belöningen

Grym stressputki kulminerade i tre 16-timmars jobbdagar och det kunde ju bara sluta på ett sätt; värsta förkylningen. Vinterns första. Men det är ju så typiskt att säcka ihop direkt när ett projekt tagit slut.  Kroppens sätt att tvinga en att ta det lugnt kanske?


Så nu ligger jag hemma på soffan. Tur att det finns såna nymodigheter som netti-TV, Skype och Blogspot! Tittade på gårdagens Top Chef (Niko Autti är så söt och Välimäki fick pluspoäng och papukaijamerkki för sin tonfisk-etik!) och på Heidi i Min morgon. Sonja Kailassaari sade så bra beträffande Tvilllingar-utställningen; "Människan har ett behov att alltid definiera allt hon ser." Och det är sant! Min första tanke på utställningen var också att jag ville veta vilket kön barnet egentligen hade. Tills jag analyserade mig själv och undrade varför det spelade någon roll? Sen njöt jag mycket mer av utställningen. Men det är underligt att vi så hastigt måste få en bestämning på ett barns kön, ens bara för oss själva.


Så har jag fått höra mera underhållande historier från det fascinerande Kazakhstan på Skype. Kompisen som bor där behövde avreagera sig för hennes arbetskamrater är tydligen helt övertygade om att hon är spion. Fantastiskt! Hon skulle nog vara världens coolaste spion!