måndagen den 7:e mars 2011

Fiskar har inte huvudvärk

I Min morgon talade de idag om antibiotika. Jag såg reklamen igår kväll men missade tyvärr programmet i morse. Skall kolla det på Arenan senare och egentligen borde jag väl skriva dethär inlägget efter att jag sett det men nu gör jag tvärtom i alla fall.


Jag har vuxit upp med en mor (som mina kompisar sa skulle ha brännts på bål som häxa om hon levt på 1500-talet) som trots att hon själv är utbildad sjuksköterska alltid varit intresserad av alternativvård och naturläkemedel. När jag och min syster var flunssiga skickades vi inte till skolan med antibiotika utan med en näsduk med eucalyptusdroppar på som vi skulle sniffa på med jämna mellanrum. När vi fick sår tejpade mamma groblad på i stället för plåster. Jag tror att jag åt en antibiotikakur under min barndom när många åt flera per år. Min syster hade inte tagit en enda tror jag. Någonting som räddade livet på henne senare när hon som 19-åring insjuknade i bakteriell hjärnhinneinflammation. Det var en epidemi och de flesta andra som låg i karantän med henne dog. Läkarna sade efteråt att det som räddade min syster (ingenting behövde heller amputeras) var att antibiotikan direkt hade sin verkan på henne medan de andra var halvt om halvt resistenta. Nu har det ju äntligen blivit lite ändring i dethär och läkarna skall inte längre ordinera lika flitigt antibiotika åt barn.
Före jag får en stormvåg av hat emot mig, jag har ingenting emot antibiotika, den räddar liv! Jag har emot det att den används för lättsinnigt, i många fall emot virus då den definitiv inte har någon effekt och på dethär sättet förlorar den sin kraft när den verkligen behövs.


Idag får vi dock den största delen av vår antibiotikaresistens från vår mat. Vi har förädlat vår mat i så hög grad att djuren får leva hela sina liv i sjukdom, de måste äta antibiotika varje dag för att hållas vid liv tills vi ska äta dem. Och det gäller inte enbart antibiotika. Via fisken vi äter får vi förutom tungmetaller i oss hormoner (rester av p-piller som åker ut i vatten) och spår av all världens andra läkemedel. Fisk har visats innehålla så höga halter av t.ex. ibuprofen så att en forskare från Åbo Akademi lakoniskt konstaterade i dokumentären "Underkastelsen" (en film av den legendariske Stefan Jarl) att "Fiskar har åtminstone inte huvudvärk". Fiskar har kanske inte huvudvärk, men resterna av våra läkemedel gör dem infertila.


Jag är jättejätteglad att man äntligen börjar tala lite om dethär i vårt samhälle. Samtidigt är det nästan lite roligt för mig att det sker först nu för min pappa som är kemist sade redan för länge sedan att det är helt omöjligt att veta hurdan samverkan alla kemikalier i våra livsmedel och kosmetiska produkter kan ha i våra kroppar, även om det konstaterats att ett ämne i en liten dos är tryggt i sig ensamt. Mina föräldrar tog också bort amalgamen ur sina tänder redan på 80-talet. Igen någonting som man började tala om först för några år sedan. Men amalgam (som alltså består till hälften av kvicksilver!) sätts fortfarande i folks omedvetna munnar varje dag i Finland. I Sverige håller regeringen på att förbjuda amalgam helt och hållet.


Mänskor litar fullständigt på våra auktoriteter vilket är bra i vissa fall. Men när det gång på gång visas att ämnen som det tutats ut att är fullständigt trygga 10 år senare totalförbjuds som giftiga och skadliga, då måste man nog lite börja tänka efter själv och kräva lite mera information! Det är vi konsumenter som måste kräva förändring! Och vi kan skapa förändringar om vi vill. Jag är jätteglad att t.ex. barns nappflaskor inte längre ska få innehålla BPA.


Det är omöjligt att undvika alla kemiska ämnen som finns omkring oss och i våra kroppar. Och även om de alla skulle förbjudas NU så skulle vi ändå vara tvungna att underkasta oss deras inverkan på oss och på vår miljö. Vi har nämligen skapat ämnen som kommer att finnas kvar i vår jord, i våra vattendrag och i vår luft ännu långt efter att både vi, våra barn och våra barnbarn är borta. Visste ni t.ex. att vi alla får i oss DDT varje dag för det finns fortfarande i de grönsaker vi äter för det finns kvar i jordmånen även om dess användning förbjöds på 70-talet? DDT finns överallt. T.o.m. i pingviner på Antarktis.


Dokumentären "Underkastelsen" (som jag hoppas ska visas på TV snart, jag såg den på Docpoint-festivalen) var en skrämmande påminnelse även om informationen i sig inte var ny. Det mest fruktansvärda var att när bl.a. skådespelaren Ewa Röse frågade forskarna vad man kan göra för att minska på gifthalterna man har i kroppen så var svaret att amma. Gifterna är nämligen fettlösliga. Och det har påvisats i undersökningar att kvinnor med många barn har avsevärt mindre gifter och kemikalier i kroppen. De har fört över dem till sina barn.


Läs här om filmen Underkastelsen.

4 kommentarer:

  1. Hej Softy! Delar din oro för alla faror i livsmedelsproduktionen. Kanske en tröst är att man i alla fall har börjat identifiera problemen. Antibiotika är väl främst problematisk i och med att bakteriestammarna blir resistenta och leder till dysbios hos människan.

    SvaraRadera
  2. Sebu, exakt! Som sagt, antibiotikan är inte i sig problemet. Jag önskar bara att den skulle användas med omsorg så att den även i fortsättningen kan läka mänskor, inte skapa nya problem och, som du säger, resistenta bakteriestammar.
    Och jo, jag tror också att vi är på väg mot rätt håll.

    SvaraRadera
  3. Härligt. Har alltså förgiftat mina barn med modersmjölken. Räcker inte att (speciellt) G satt precis allt i munnen - och nu talar vi inte om endast EU-godkända plastleksaker utan mobiltelefoner, sladdar, kanalväljare, bilnycklar. Allt lösöre har passerat min sons mun och sen därutöver 10 månader av avgiftande amning.

    SvaraRadera
  4. Mia, what can I say? Det var inte min avsikt att sprida negativ feelis...

    SvaraRadera