Hemsolen lånade mig Vilhelm Mobergs Utvandrarepos, men jag hann inte läsa slut den under sommaren i Finland (här höll jag faktiskt på att skriva 'hemma' och måste radera) så jag köpte hela serien i pocket för att kunna sluta sviten här. Och det är jag sannerligen glad över att jag gjorde för dethär är en tetralogi jag absolut själv vill ha i hyllan.
Jag såg Kristina från Duvemåla både i Stockholm och Helsingfors och kan många sånger utantill. Jag älskar både historien och musiken och får fortfarande kalla kårar varje gång jag lyssnar till Du måste finnas. Så det är ett under att jag inte läst själva böckerna förrän nu. Men kanske det fanns en mening med att jag skulle vänta tills nu, när jag själv är en invandrare i ett nytt land och en ny världsdel. (Hoppas bara att inte mitt guld blir till sand...)
Man kan naturligtvis inte jämföra min flytt till USA med det företag som utvandrare utförde under 1800-talets mitt. Men samtidigt känner jag igen mig i så mycket av Kristinas, Karl Oskars och Roberts tankar och upplevelser så vissa paralleller kan man nog dra ändå. Vådan över familjen man lämnar och saknaden och oron men samtidigt den fantastiska känslan av äventyr och frihet och spänningen av ett helt nytt liv som hägrar. Och aldrig har jag väl känt mig mer som den migrant jag ju är som när jag anlände nu i torsdags. Men det ska jag berätta mer om i ett annat inlägg. Nu måste jag tillbaka till Territoriet Minnesota anno 1851. För att jag längtar tillbaka till Kristinas värld. Och för att jag törstar efter att läsa. Det hann jag nämligen inte göra knappt alls under min "semester" i Finland. Mer om även det i ett annat inlägg. Nu godnatt från Nord-Amerikat.
Vilket bra bokval. Måste vara det mest lämpliga man kan tänka sig. Och så tar det ju inte slut genast heller, tetralogi har ju den fördelen att räcka ett tag.
SvaraRaderaOm du inte har tänkt bege dig iväg för att vaska guld (och som jag har sett nåt sånt där tv-program med guldvaskare av idag skulle jag inte rekommendera det) så ska du väl klara av hålla i det guld du har och inte låta det bli sand.
Nä, jag har bara en gång vaskat guld och det var på Legoland i Danmark. Om man inte lyckas få guld på Legoland ska man definitivt inte försöka någon annanstans heller.
RaderaTetralogin är avhämtad, tack! Och visst kommer ditt guld att bli till sand - men inte på länge ännu. Jag hoppas ditt guld och du blir till sand i hög ålder, mätta på år och liv. Gärna nära varandra, i varandras sällskap. Härligt att du bloggar igen!
SvaraRaderaVad bra att du fick den! Synd att jag inte hann överräcka den personligen, men nu i höst tänker jag tvinga dig att träffa mig! Och TACK för lånet. Det hade nog inte blivit av att läsa Moberg på länge än om du inte lånat mig böckerna och jag ÄLSKAR dem! De är så mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Tack! (Och jag hoppas på samma som du.) Kram!
RaderaOm det blir tvångsumgänge kommer nöjet att vara helt på min sida! När kommer du/ni?
Radera