Beach yoga

I juli gick jag på yoga i Santa Monica för Fred hade köpt mig ett månadskort dit när de hade ett erbjudande. Yogan råkade vara på samma gata där Peppe bor (Eller råkade och råkade, Montana är en av Santa Monicas snofsigaste avenyer.). När Peppe flyttade till LA hann vi gå ett par gånger tillsammans och det var kul med en yoga buddy. Men det var lite onödigt lång väg för mig när det finns hur många studion som helst helt här i mina egna hoods också. 

Efter en yogatimme strålade Peppe som en sol och utbrast spontant "Alltså jag älskar yoga här! Man vet aldrig vad man ska förvänta sig!" Och det är helt sant. Varje timme ser helt annorlunda ut, trots att de har samma timbeskrivning. En gång bara andades vi i 90 minuter. Och ändå kände man av det nästa dag i magmusklerna.

Igår gick jag första gången på en yogatimme på stranden. När jag anmälde mig fick jag världens varmaste mejl till svar och speciellt gillade jag adressen, Meet us @ Hurricane & the sand!  

Det var en yogagrupp som tränat där i trettio år på samma ställe. En kvinna var med som varit med ända sedan början. En annan bor i Hollywood men kör ända ner till beachen varje lördag för yogan. Hon sa att hon brukar packa picnic med och blir sen kvar och njuter på stranden efteråt. 

Det verkade vara en ganska tight grupp. Förutom en man på semester från London som  spontanjoinade oss från där han låg på stranden och undrade vad vi höll på med så var jag den enda nya. Men alla var så otroligt vänliga och verkligt måna om att jag sku känna mig välkommen och som en i gänget. Så de berättade om deras framlidne yogainstruktör Rosalynn som hållit yogan i 17 år men gick bort i fjol. Den nya intruktören hade fått ta över hennes filt, matta, tegel(kork)stenarna och den lilla klockan som hon ringde med i slutet av timmen. De hade alla varit på Rosalynn's minnesstund och hennes aska hade spridits över havet just på denhär platsen. Jag tyckte det var så otroligt fint att de ville vårda hennes minne så ömt att de också berättade för mig, nykomlingen, om henne och hennes historia, gruppens historia.

Själva yogatimmen var häftigare än jag anade, jag hade inte alls tänkt på att det är mycket jobbigare att yoga i mjuksand... Hela stående serien gjorde vi stående på ett ben på tegelstenen. Djiiis Louise så jag känner av gårdagens träning idag i hela mig! Men så otroligt skönt! 

Efter timmen gick några av oss i havet för att svalka oss och jag kände mig så otroligt välbemött att jag blev helt rörd. När jag gick ropade de ännu efter mig "Visst ses vi nästa vecka? Nog kommer du väl på nytt!" Oh, absofuckinglutely.

När jag cyklade hem började jag plötsligt gråta för jag var så otroligt lycklig och tacksam att få vara här just nu. Så det var nog en stark yogaupplevelse jag hade varit med om. Yogans effekter fortsätter ju länge ännu efter själva träningen. 

På kvällen träffade jag en australiensisk tjej som bott hos oss tidigare. Hon förälskade sig då totalt i Los Angeles och speciellt i stadens yogakultur. Så nu kom hon på nytt för två veckor enbart för att yoga. Hon bodde ett par dagar hos oss men tyvärr var rummet redan bokat åt andra gäster resten av tiden. Men hon träffade en man på ett café som skulle till New York på arbetsresa så nu bodde hon i hans lägenhet i stället medan han var borta. How convenient! Vi satt på en takterass i Venice och drack vin och snarvlade och knöt nya vänskapsband ända tills personalen kom och bad oss vänligen att avlägsna oss för stället hade stängt utan att vi märkt det...

Georgie har nu testat en massa yogastudion här på Westside vilket är utmärkt för mig för nu behöver jag inte shop around lika mycket för att hitta mitt eget ställe. Fast egentligen har jag ju redan hittat min grupp, nere på beachen. 

En joggare, en surfare, en rysk miljardär och två muslimska kvinnor på Venice beach. L.A.:s mångfald i ett nötskal. 

Vi var bara elva stycken så vi fick verkligt personlig vägledning. (Alla hade inte kommit här än.) Och över hälften var män! Har aldrig hänt mig på en yogatimme i Helsingfors.

Denhär lustjakten tillhör en rysk miljardär. Man får inte ankra utanför Venice beach och han får böta 50 000 dollar per dag. Men det har han ju råd med så det skiter han i. Folk är upprörda men jag misstänker att Los Angeles stad gärna tar emot de pengarna just nu...

Min nya yogalärare Bunok.