Namaste

Jag har varit helt galet trött i kroppen hela dagen idag. Kännt mig matt på något sätt. Uträttat väldigt lite. Jag började ren misstänka att något spöke i alla fall lyckades stjäla min livsenergi. Men nu fattar jag vad det beror på. Igår (alltså hur kan det ha varit igår, vårt nattliga äventyr på Casa Libre känns bara det som om det var en vecka sen?) deltog jag i en höstdagjämningsyoga på beachen. En mala som det kallas. Mala är ett indiskt radband med 108 pärlor. Under en mala yoga gör man solhälsningen 108 gånger. Igår (kan fortfarande inte fatta att det faktiskt var igår, känns som en evighet sen) började vi klockan fem och höll på i ca tre timmar, ända tills solen gick ner i havet framför oss. Solhälsningarna gjordes under komplett tystnad. Det var mäktigt. 

Jag pallade inte att göra alla hundraåttagånger utan tog några andhämtningspauser i downward facing dog position eller child's pose. Det gjorde de flesta. Men ändå. Det var som en meditation i rörelse. Häftigt. Men ja, det känns i kroppen idag. Om tre månader nästa gång. Då ska jag göra alla hundraåtta solhälsningar. Ooom.