Det började med att Fred satte vitlök i äggröran igår och ursäkta men jag tyckte inte det var gott och ville inte ha vitlök direkt på morgonen och efter det kunde vi inte samtidigt komma på riktigt rätt köl med varann resten av dagen. Tjafs och käbbel och helt onödigt trams och löjliga missförstånd. När vi kom hem på kvällen kunde vi inte gå och sova när vi var i sådan osynk så vi talade och talade. Som vi gör. Vi grälar inte. Vi talar. Och talar. Och nånstans mitt i allt talande så gled vi in på ett sidospår och började skratta och tala om något helt annat och till sist kunde ingendera av oss överhuvudtaget minnas vad vi hade talat om från första början och först sen kunde vi somna.
I morse fick jag frukost igen. Utan vitlök. Hyvä ruoka, parempi mieli.
Tack för barnvaktandet! Det allra första Vidar sa i morse när han vaknade var: "Var är Softy?"
SvaraRaderaHan är en sötnos! By the way så blev han väldigt förtjust i min kolombianska ring. Så jag lärde honom att säga "My precious!" Hoppas ni inte misstycker.
Radera