No ghosts, only stars

Natten som skulle bli min egen personliga skräckfilm förvandlades till världens rom com.  Vi smög oss upp på taket genom vinden, steg över några döda duvor på vägen, andades in ett par kilo damm (jag hade ett dynvar över huvudet) men belönades med en fantastisk utsikt och några oförglömliga stunder under stjärnorna. Bland takåsarna i L.A. 

Resten av natten sov jag som en stock. Det var den spökhistorian.

Casa Libre-katten Chaplin vaktade vid grinden.

Inte världens skarpaste vaktkatt, Chaplin.

Trädet på gården kastade fantastiska skuggor på frihetens hus. Jag önskar att jag kunde måla.

"This looks like a murder house."

Små keruber kan vara ganska ruggiga tycker jag.

Vi letade och letade efter vålnader men fann bara skuggor. Och stjärnor.

Det är månen som lyser mellan takspiran och palmen. Där låg vi med Fred bredvid varann uppe på taket och tittade hur downtown LA lyste i kapp med stjärnorna. Eventuellt smög vi varsin öl med oss upp också. (Fred var ju inte där på jobb.) Men det får jag inte berätta.