Där stjärnor vila

Jag fascineras av begravningsplatser. Kanske mest för att jag tycker om att läsa alla namn. Jag läser dem högt.  
Jag trodde länge att alla mänskor tyckte om att gå på begravningsplatser tills min kompis från Argentina kom och hälsade på och hon tyckte att jag var helt från vettet som föreslog en söndagspromenad på Sandvikens begravningsplats. 

Igår var vi bjudna till en event på Hollywoods begravningsplats. Att sitta och picnica och dricka öl där mellan gravstenarna. Det kändes hemvant. Helt som i Ruttopuisto.

Fast i Ruttopuisto finns det inga armeniska mafioson. (Eller kanske det finns?) Det var på riktigt helt crazy. Mitt bland gravarna hade ett gäng gamla fabon satt fram ett stort bord med vit bordduk. Och där satt de alla i sina silkesskjortor, stora magar och solglasögon och parlamenterade om jag vet inte vad. (Det var Fred som kände igen armeniskan när vi gick förbi.) Bredvid dem en lång rad svarta limousiner med skottsäkra rutor. Män i svarta kostymer i givakt. Värsta maffiagubbarna alltså. Jag önskar att jag sku ha vågat ta ett foto. Men jag är inte helt galen ändå. Det var som rakt från en film. (Men inga kameror syntes så det var ingen filminspelning.) 

På kvällen blev det  picnic igen. Denhär gången i Hollywood Bowl. Jag storgillar att folk packar picnic-korgar med till konserter här! (Och ja, visst träffade vi the Saxman igen. Som heter Kenneth på riktigt. Denhär gången fick jag hans telefonnummer. Han vill berätta mer historier för mig. Hurra.)

Vi hade gjort empanadas hemma på morgonen som vi tog med. Jag höll på att förgås i mina jeans i hettan. Ölen svalkade. 

Ser ni Hollywoodskylten?

Meet Alex.

Och så klart, the ever present food truck.

Det delades ut frisbeen också till alla men det var helt för hett för sånt. Ett hurtigt par orkade kasta en stund. Resten av oss bara satt och flämtade.

Många, många gravstenar hade "head shots" på. Lite freakyt, men ok.

"Great things are not accomplished by those who yield to trends and fads and popular opinion".

"We knew him only as Jimmy Hollywood."

DJ:n spelade BARA bra musik hela tiden. Sällsynt lyckat. (Kanske det var Johnny Ramone som gav honom inspis.) 

Fred hälsar på ett äldre par som en liten skolpojke. Han ÄLSKAR gamla mänskor och ska alltid börja tala med dem. Och det slutar alltid med att de berättar hela sitt livs story för honom. 

Det fina med denhär begravningsplatsen är att alla religioner är representerade. Judiska, katolska, protestantiska , ortodoxa, you name it, gravar sida vid sida. 

"That's all folks".
Kanske bästa texten på en gravsten någonsin. (Det var han som gjorde rösten till Bugs Bunny.)