Och sen ringde min far från lande där holmen just höll på att vakna! Resten av familjen sov ännu. Och jag fattade att jag saknat dem allihop ganska mycket. Det känns helt overkligt att på fredag är vi där! På holmen. Och före det i Helsingfors. Jag har varit borta i åtta veckor och på fredag får jag krama om mina föräldrar och min syster och hennes familj och jag får hänga med mina kompisar ren på torsdag och det är ganska underbart och det är fullmåne och nu känns allt bara verkligt och overkligt på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar