Blev påmind om boken "Half the sky" (som ni förresten måste läsa!) av Jennys kommentar på Peppes blogg och kom att tänka på en kväll en liten tid sedan.
Jag drog med två manliga kompisar (som jag har garanterat anonymitet) till "Gentlemen's club" på Roban för att se vad det egentligen är för ett ställe. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men inte var det åtminstone vad jag mötte. En liten, mörk och sunkig lokal. Helt folktom. Det var en vardagkväll. Kanske där är fullt på helgerna? Nu var där inte en enda människa. Killen i garderoben satt och nickade till mot väggen. Slitna möbler, grådaskiga väggar, klibbigt golv. Osexigt så det förslår. En ensam man stod bakom den futtiga bardisken. Verkligheten rimmade illa med den illusion av glamour som limousinen man ser köra omkring i centrum vill ge sken av. Jag hade naivt föreställt mig glimmande ytor, kristallkronor och röd sammet. Men dethär var definitivt mer Lilja 4-ever än Moulin Rouge.
I ett hörn satt tre lättklädda kvinnor och spelade kort. När bartendern ropade att de fått gäster tittade de urtråkat upp och sa "Låt x ta det. Det är hennes tur".
Fröken X uppenbarade sig runt hörnet och vi satt oss ner vid ett bord mitt emot danspålen. Hon dansade cirka 20 cm ifrån oss. Jätteduktig var hon. Det var omöjligt att inte stirra. Efteråt kom hon och satte sig med oss och vi talade länge. Hon hade ett litet barn hemma som bodde med hennes mamma. Ungefär två gånger i månaden åker hon hem till Tallinn och hälsar på dem. Hon tycker att livet är ganska ok men hon drömmer om att någon dag utbilda sig till barnträdgårdslärare. Hon ger mig sitt nummer om jag någon gång vill anlita henne enskilt. Hon har också killkompisar som ger privata shower om jag och mina kompisar föredrar det. Helst vill hon inte gå hem till folk för det har hänt att män blir våldsamma men mig litar on på säger hon.
Jag gav henne rejält med dricks och lämnade mitt vinglas odrucket. 15 euro för det rysligaste vinet jag druckit sen jag provade georgiskt vin 10 år sen.
Jag ville inte tala med mina manliga kompisar efteråt. Jag kunde inte ens titta på dem och kände en oresonlig ilska gentemot dem trots att det ju var jag som släpat dit dem. Jag gick hem, slängde mig i min säng och grät länge, länge för allting kändes bara så fruktansvärt sorgligt.
Jag drog med två manliga kompisar (som jag har garanterat anonymitet) till "Gentlemen's club" på Roban för att se vad det egentligen är för ett ställe. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men inte var det åtminstone vad jag mötte. En liten, mörk och sunkig lokal. Helt folktom. Det var en vardagkväll. Kanske där är fullt på helgerna? Nu var där inte en enda människa. Killen i garderoben satt och nickade till mot väggen. Slitna möbler, grådaskiga väggar, klibbigt golv. Osexigt så det förslår. En ensam man stod bakom den futtiga bardisken. Verkligheten rimmade illa med den illusion av glamour som limousinen man ser köra omkring i centrum vill ge sken av. Jag hade naivt föreställt mig glimmande ytor, kristallkronor och röd sammet. Men dethär var definitivt mer Lilja 4-ever än Moulin Rouge.
I ett hörn satt tre lättklädda kvinnor och spelade kort. När bartendern ropade att de fått gäster tittade de urtråkat upp och sa "Låt x ta det. Det är hennes tur".
Fröken X uppenbarade sig runt hörnet och vi satt oss ner vid ett bord mitt emot danspålen. Hon dansade cirka 20 cm ifrån oss. Jätteduktig var hon. Det var omöjligt att inte stirra. Efteråt kom hon och satte sig med oss och vi talade länge. Hon hade ett litet barn hemma som bodde med hennes mamma. Ungefär två gånger i månaden åker hon hem till Tallinn och hälsar på dem. Hon tycker att livet är ganska ok men hon drömmer om att någon dag utbilda sig till barnträdgårdslärare. Hon ger mig sitt nummer om jag någon gång vill anlita henne enskilt. Hon har också killkompisar som ger privata shower om jag och mina kompisar föredrar det. Helst vill hon inte gå hem till folk för det har hänt att män blir våldsamma men mig litar on på säger hon.
Jag gav henne rejält med dricks och lämnade mitt vinglas odrucket. 15 euro för det rysligaste vinet jag druckit sen jag provade georgiskt vin 10 år sen.
Jag ville inte tala med mina manliga kompisar efteråt. Jag kunde inte ens titta på dem och kände en oresonlig ilska gentemot dem trots att det ju var jag som släpat dit dem. Jag gick hem, slängde mig i min säng och grät länge, länge för allting kändes bara så fruktansvärt sorgligt.
Vidrigt! Och jag måste erkänna att jag också varit på nämna klubb och blev lika illa berörd. Den lyckliga horan och bla, bla, bla "de tjänar ju jättemycket" är bara bullshit. Det är bara tragiskt och människoförnedrande.
SvaraRaderaHaller helt med dig. Hur nagon kan ga till en dylik klubb och tycka att man firat en fornojsam kvall overgar mitt forstand.
SvaraRadera