lördag 19 februari 2011

Poesi är roligare än man tror!

Dethär hände ren ett par veckor sen men det var bara så kul så jag måste berätta det nu när jag plötsligt kom ihåg kvällen.


Jag var på en poesiafton som hölls på Luckan. Man fick läsa upp sina egna dikter och kommentera andras.
Det dök upp tre personer lite sent, när vi i princip ren börjat. Så vi drog en ny presentationsrunda där vi även förklarade hur våra skrivprocesser går till. De tre nya tittade häpet på mig när jag förklarade att "jag bara skriver direkt från hjärtat och har jättesvårt att ändra texten senare. Se on siinä liksom." 


Där var en kvinna från Iran, en från Albanien och en man från Iran. Vi var jätteglada att de kommit och förklarade att de fick läsa upp sina texter på vilket språk de än ville. Jaha tack, sa de. Vill ni ha lite vin och sallad? undrade vi sen och de nickade igen storögt. Sen steg en britt upp och framförde en otroligt starkt deklamerad dikt. Efteråt förklarade våra tre nya vänner att de nog kommit lite fel. De trodde att de skulle delta i ett seminarium för invandrare hur man söker jobb och skriver arbetsansökningar. (Seminariet skulle hållas en vecka senare.)


Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig och kunde absolut inte förhålla mig allvarligt till diktläsning efter det mera. Det enda jag kunde tänka på var deras förvånade ansikten när vi hällde upp vin i deras glas och när jag förklarade hur jag bara skriver "spontant och rakt från själen" och de trodde vi talade om våra cv:n. Varje gång jag lyckades lugna ner mig lite såg jag framför mig hur de hoppade till i soffan när britten plötsligt slog ut med armarna och med hög röst utopade "Hear! A monster!" och så var det kört igen och jag brast ut i värsta frustande hysteriflabbet. (Alla som känner mig vet att när jag en gång fått en skrattattack kan jag omöjligt sluta.)


Att sånt. Men de ville absolut vara med nästa gång igen! :)

3 kommentarer:

  1. evafrantz.blogspot.com19 februari 2011 16:27

    Ha ha ha :) Stackars människor, jag skulle ha blivit helt panikslagen i deras ställe och febrilt börjat författa nån liten diktstump i huvet.

    SvaraRadera
  2. Haha! Du fár nog pröva den taktiken i jobbsökandet om det skulle bli aktuellt.
    Kanske det funkar! Rakt ur själen! :-)

    SvaraRadera
  3. Jaa, de tog saken förvånansvärt bra. Inte minst mig och mina skrattkonvulsioner. Fast de skrattade ju nog själva också, men inte riktigt lika länge... Men man kunde säkert vara lite mer poetisk i sitt arbetssökande nästa gång! :)

    SvaraRadera