Jag missade bokklubben ikväll. Sucks. Men jag var inte så värst inspirerad av "Pussikaljaromaani" tyvärr så hade inte ens läst slut den i tid faktiskt... Däremot blir jag alltid inspirerad av det finska språket. Eller vad sägs om dethär fantastiska ordet (från ovanstående roman); ohikulkijainnykijälläkin.
Jag har i stället läst Too much happiness av Alice Munro. (Men SKA nog läsa slut Rimminens första roman.) Jag är oftast inte en vän av noveller, men de tio storyna i Munros senaste samling är helt genialiska. Otroliga, grymma, vackra, ödesmättade historier om mänsklig överlevnad. Även efter de mest hårresande berättelserna tänker man; "shit, det kunde ha varit jag!".
Jag har i stället läst Too much happiness av Alice Munro. (Men SKA nog läsa slut Rimminens första roman.) Jag är oftast inte en vän av noveller, men de tio storyna i Munros senaste samling är helt genialiska. Otroliga, grymma, vackra, ödesmättade historier om mänsklig överlevnad. Även efter de mest hårresande berättelserna tänker man; "shit, det kunde ha varit jag!".
Jag har också oftast väldigt svårt att greppa noveller, men nu blir jag lite nyfiken på den här!
SvaraRaderaJag rekommenderar den verkligen! Det är otroligt hur levande karaktärer hon lyckas skapa i en kort novell. Och hur novellerna lyckas beskriva i all sin enkelhet hur vi alla bara är en hårsmån från disaster. Dessutom insåg jag nu att noveller är ganska bra under stressigare perioder. Det är liksom lättare att koncentrera sig på en novell i taget än på en hel roman.
SvaraRaderaHelt sant! Får nog ta och lägga upp denna på läslistan!
SvaraRadera