Det är lyxigt att kunna välja att jobba hemifrån ibland. Ett alternativ jag valt ganska ofta de senaste veckorna. Jag har så svårt att samla mod att ta mig ut på morgnarna.
Jag kan inte tåla att frysa och hemma behöver jag inte fundera hur jag ska klara av konsstycket att tillämpa lager på lager-metoden utan att se fullkomligt vrickad ut. (Jag borde anlita Eva från Det är baksidan som räknas som klädkonsult.)
Under vintermånaderna borde det vara socialt acceptabelt att få jobba (även i allmänna utrymmen) i flanellpyjamasbyxor och invirad i en filt. Och med ylletofflor på fötterna. Det är så jobbigt att försöka se corporate ut i dethär vädret.
Hemma får jag dricka gott kaffe i stället för Mr. Coffee-blasket som finns på kontoret.
Jag kan inte tåla att frysa och hemma behöver jag inte fundera hur jag ska klara av konsstycket att tillämpa lager på lager-metoden utan att se fullkomligt vrickad ut. (Jag borde anlita Eva från Det är baksidan som räknas som klädkonsult.)
Under vintermånaderna borde det vara socialt acceptabelt att få jobba (även i allmänna utrymmen) i flanellpyjamasbyxor och invirad i en filt. Och med ylletofflor på fötterna. Det är så jobbigt att försöka se corporate ut i dethär vädret.
Hemma kan jag ta mig en tankepaus i soffan med jämna mellanrum.
Och om jag behöver en socker-kick på eftermiddagen så behöver jag inte stjäla äckliga överblivna kex från neukkaren. (Jag är inte säker på hur länge chokobollarna håller så tänker att det är bäst jag äter upp dem snabbt.)
Men okej, utsikten är faktiskt bättre från kontoret där jag ser både Domkyrkan och Uspenski-katedralen. Och jobbdagen tenderar att bli längre för man har inte lika bråttom hem... (Och inte täcks man sitta och blogga där heller.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar