Every day is V-Day!

http://www.vday.org/home

Jag har varit nyfiken på Vaginamonologerna ända sen de öppnade i New York typ. Och vad var ett bättre tillfälle att se dem än på Valentinsdagen och för ett välgörande ändamål? (90 % av intäkterna gick till Tukinainen, 10 % till kvinnorna i Haiti.)


För föreställningen stod Hekate, en självständig teatergrupp, plus två gästspelare. Jag såg den svenska versionen. Skulle gärna ha sett den finska också som följde direkt därpå, men det sku ha blivit för sent och jag hade ett tidigt möte i morse. Och det var en såpass stark föreställning att det nog räckte med en...


Jag var imponerad. Det var en omvälvande upplevelse som fick mig både att skratta och att gråta.     
Jag önskar att den visas snart på nytt för ALLA borde se den! Någon skrev i sin blogg att hon tyckte den var bra, men kändes pinsam på vissa ställen. Det är beviset om något att vi inte kan tala nog om våra vaginor. Om vi vuxna kvinnor känner oss pinsamt berörda bara av att höra ordet, då är det något som är fel. Mäns hela liv cirkulerar kring deras beloved kukar! Men vi, vi vill helst glömma bort vad vi har mellan benen. Det liksom räcker att veta att "den" finns där vid behov.


Och visste någon av er att fitta betyder våt strandäng? Jag visste det då inte. Så vackert! Jag tar tillbaka rätten att använda ordet fitta i positiv bemärkelse. The way it's supposed to be!

Men Vaginamonologerna handlar inte om ord. De handlar om kvinnors rätt till våra kroppar. Som de är. Och om alla fantastiska mänskor som orkar ägna sina liv åt att försöka göra världen lite bättre. Mänskor som Myriam.

Myriam Merlet, was an activist and an author. She was chief of staff for the Ministry for Gender and the Rights of Women of Haiti, founded Enfofamn, which collects and promotes women's stories, fighting for women's rights through the media. She was extraordinary and beloved and brought V-Day and "The Vagina Monologues" to Haiti. She died in the earthquake.

MYRIAM

Myriam,
Almost a year has passed
since 2010 cracked open at its spine.
A year since I began calling you
calling and calling,
believing the ring
would find you and wake you,
your cell gripped in your buried hand.

A year since
those days of exploding
living rooms and limbs
a blizzard of cement and bone.

Those days of body bags
And not enough body bags
Of silent babies wandering the remains
And mad digging
and sometimes screams, cheers, prayers.

Those days right after
Haiti collapsed
like a house of cards.
You who had been holding it up
Now, suddenly under it.

Myriam,
There are women
in the streets, in cars
In camps, in ragged patchwork tents
Women hardly clothed
Grabbed by hungry, angry men
Filled with babies not their own
There are women who
in order to work
must leave
their daughters,
women with blood on their legs
terrified to take a bath.
There are women waiting to sleep
Waiting for doors and roofs and walls
and
there are women refusing to wait
women calling up your memory
your name.

You worked so hard to change all this
like the biblical prophetess
returned to your land
tambourine in hand
to sing the stories of your women.
You knew the future of Haiti depended on it.

You and Magalie and Ann Marie and all the others
Who broke down the gates
Who changed the street names, packed the courtrooms, made new laws.
Your bodies may be lying
Amidst the steel and dust
But you did not perish there
We are not giving up
We are singing your song
Emboldened by your name
Myriam Myriam Myriam

Eve Ensler
January 2011