Nyss anländ till L.A. frågade jag en av Freds arbetskompisar en gång om hans planer för kvällen. "I have a date", sa han. Jaha, sa jag, mycket förvånad. "Jag trodde du var gift". Han såg ännu mer undrande ut. "Yes. I have a date with my wife." Sa han som den självklaraste saken i världen.
Så här dejtar man även sin äkta hälft. (Kanske man gör det i Finland också och det är bara jag som varit oromantisk? Eller åtminstone brukar jag inte kalla det för en dejt, bara att man går ut och äta liksom?)
Igår tog Fred i alla fall ut mig på dejt och surprisade mig med bord på Paiche, en japansk-peruansk fusion restaurang som nyligen öppnats i Marina del Rey. Det är Ricardo Zarates nyaste restaurang, han är en populär kock i L.A. Det var gott men jag hade så grymt höga förväntningar, speciellt efter att Esquire utnämnde Paiche som en av de bästa nya restaurangerna i Los Angeles år 2013, så jag blev lite besviken. Plus att det var lite väl stökigt (hälsningar gamla mommon). Men deras maracuya caipirinha och ceviche vägde upp för allt annat! För att inte tala om deras yucca beignet med manchego och lime-koriander sås. Ay dios mío. Men som sagt, Tomi Björck* smäller nog högre i min bok.
Filmen kunde däremot inte ens mina två intagna drinkar rädda. Captain Phillips. Huh huh. Jag vet inte vad vi tänkte på när vi valde att se den (ok, den har fått bra kritik här, ylläri när Tom Hanks är med...) men det var en totalt onödig film. Kan med fördel skippas.
*Jag hade förresten en gång en sexdröm om Tomi Björck. Det säger väl något om min kärlek för god mat.
*Jag hade förresten en gång en sexdröm om Tomi Björck. Det säger väl något om min kärlek för god mat.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar