När man inser att dendär lilla men ack så ömtåliga biten av ens själ man skickat till allmän beskådan (ok, sex pers, men i alla fall) snart ska dissekeras och diskuteras. Usch. Hur överlever man dethär?
Inte för att det är första gången men det känns lika gastkramande varje gång.
Inte för att det är första gången men det känns lika gastkramande varje gång.
Nu har jag ju inte sett precis den här biten av din själ, men de delar jag har sett är vackra. Lycka till!
SvaraRaderaTack, söta du! Du är snäll!
Radera