Vad talar de i Tyskland?

Micaela rapporterar från Nickby hur några skolpojkar på busshållplatsen kommenterat att "mä en tykkää kun puhutaan muuta kuin suomea" när hon och en granne snackat både svenska och engelska. Nå, alla fattar ju att det inte är småkillarna själva som hittat på dethär. Då är man nog tacksam att man själv vuxit upp i en tolerantare familj. (Som också alltid betonat hur viktigt det är att behärska en god finska, trots att båda mina föräldrar kommer från Kimito från helsvenska hem.) 
Jag tycker bara att det är så sorgligt att skolbarn reagerar så negativt i stället för nyfiket, vilket jag tycker kanske skulle vara naturligare för ett barn i den åldern?


Jag kom att tänka på Micaelas upplevelse när mamma berättade om hur hon skjutsat min systerson till dagiset. Han är knappa fyra år gammal. Oftast är det min pappa som kör honom på morgnarna så han undrade förstås var Totta (moffa) var. Är han i Pyhä? frågade O som redan lärt sig att morfar älskar Lappland. Nej, han har rest till Tyskland, svarade min mamma. Jaha, sa O då. Vad talar man i Tyskland? Tyska, sa mamma. Och hur låter tyska? Mamma lyckades få hasplat ur sig några tyska fraser som O sedan ivrigt upprepade. "Det låter som ett roligt språk!"


Men det är olika på olika tegelbruk, som min mamma brukar säga.


EDIT. Dethär inlägget kunde också ha hetat "Den stolta mostern".


Ps. Som stolt moster och gudmor tycker jag också att det är så fascinerande att ett barn som inte ens fyllt fyra ren fattar konceptet att man talar olika språk i skilda länder. Men kanske det bara är jag som allmänt underskattar barns förmågor? Åtminstone blir jag alltid mäkta imponerad av allt han gör! Haha!