Nå, runt hörnet för att vara exakt.
Säsongens första lunch ute och varje cell i min kropp ropar: Jag älskar dig, Helsingfors!
Råkade stöta på två kompisar dessutom. Ena hann t.o.m. luncha med oss ex tempore. Inga bekanta kommer att komma emot mig på gatan i L.A... Snyft... Och inte kan jag luncha med gudsonen utan vidare heller. Dubbelsnyft.
Jo, jag tar ut sorgen i förväg, jag vet. Det är ju helt jättedumt, men jag måste liksom påbörja flyttningsprocessen mentalt redan nu.
Säsongens första lunch ute och varje cell i min kropp ropar: Jag älskar dig, Helsingfors!
Råkade stöta på två kompisar dessutom. Ena hann t.o.m. luncha med oss ex tempore. Inga bekanta kommer att komma emot mig på gatan i L.A... Snyft... Och inte kan jag luncha med gudsonen utan vidare heller. Dubbelsnyft.
Jo, jag tar ut sorgen i förväg, jag vet. Det är ju helt jättedumt, men jag måste liksom påbörja flyttningsprocessen mentalt redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar