Regnet kom tidigt i år

Det regnar igen. Häller ner. Det känns som om det regnat varannan dag sen jag började jobba. Och på något sätt är det mycket passande med mitt humör. Varannan dag känns det så motigt att stiga upp från sängen att jag måste muta mig själv med löften (och fantasier) om framtida spännande nya karriärer. Intala mig själv varje morgon att det är helt ok att vara 33 år och inte helt veta vad jag vill göra när jag blir stor. Varannan dag känner jag åter att fuck it, jag kan göra vad helst jag vill, jag behöver bara kämpa på några månader till och allting ordnar sig. En sak i taget. Jag var gift med fel karl och mådde pyton varje dag. Äktenskapsskillnaden gick inte i ett nafs men när det väl var över kände jag att jag kunde erövra världen. Kanske jag bara måste tillämpa samma tålamod i mitt arbetsliv? Skilsmässan tar lite tid och det finns en massa pappersarbete som måste klaras av. Men i slutändan står jag där med biljetten i hand (bokstavligen denna gång!) till frihet. 


Sen har vi min kära lilla sköldkörtel som jag försöker älska för hon behöver mycket kärlek. Jag lider av grav underfunktion av sköldkörteln som påverkar mitt liv på olika sätt. Ibland mer och ibland mindre. Idag fick jag en hjärtklappningsattack som påminde mig om att jag inte får försöka göra allt på en gång. Skippade kvällens program och försöker lyssna till regnet och mina egna tankar. Och till min sköldkörtel. Som förresten är formad som en fjäril. Det tycker jag är fint. Och det ger mig en underlig tröst och mening. Om ingenting någonsin förändrades så skulle det inte finnas några fjärilar. Så fjärilen blev litet av mitt totemdjur efter att jag skilt mig. 
När jag fick veta att min sköldkörtel, som gjort mitt liv så besvärligt men samtidigt också lett mig rätt på många vis, liknar en fjäril så kändes det mycket passande. Jag hoppas bara att hon börjar fladdra lite snabbare med vingarna fort för dethär börjar bli ganska jobbigt.