Bitter och inåtvänd

Jep, fortfarande. Denhär veckan sög och allt sket sig även idag. Måste avboka mitt möte i morse samt den hemlagade råsmarta lunchen hos studiekompisen och just nu borde jag befinna mig på min äldsta kompis holme utanför Ekenäs och gulla med min guddotter, beundra deras nya boda och öppna en flaska vin med min kära vän (som by the way åker tillbaka till England på söndag så vi kan liksom inte göra det nästa helg i stället) efter att ungarna lagt sig. I stället ligger jag hemma hos mina föräldrar (men ensam) med en varmvattenflaska på magen efter att ha spenderat ett par timmar på badrumsgolvet. Nästa vecka går jag till gynekologen, igen. Nog för att jag redan vet att allt inte funkar som det skall i mina nedre regioner men i alla fall. Börjar bli trött på dethär jävelskapet. En månad går alltför snabbt.


Funderar på att öppna flindan jag köpte till kompisens lande för mig själv. Är det månntro en dålig kombination med min värkmedicin eller dålig på ett bra sätt som Karen i Will & Grace skulle uttrycka det?


Jag är medveten om att hela inlägget skriker "Tyck synd om mig!" men det kan ni gott göra idag faktiskt. Tycker jag. Smileyface.