In a funk

Kära vänner, jag hoppas någon av er saknat mig därute. Om ej så är jag tillbaka i varje fall för jag har saknat er!


Juli kom och gick med bröllopsförberedelser, fest och sedan tre veckor på holmen med diverse utlandsgäster i olika formationer och repriser. Mest med mina nya svärföräldrar och svåger och svägerska. 


På holmen var det omöjligt att blogga. Fred, formerly known as Boyfriend, försökte koppla upp mig på nätet många gånger; "You have to blog! Your readers will miss you!" Haha! Stakin tror nog att jag är populärare än jag är. Men JAG har saknat att blogga! Så hade tänkt sätta igång direkt i måndags men Herre min jee, jag har varit på ett så FASLIGT humör hela veckan! Har inte vågat skriva av rädsla att skrämma bort er få som hittat hit efter en månads paus. 


Det har varit en härlig månad med en massa proggis, men det har inte varit en vilosemester direkt. Detta förklarar allt; jag, Softy, har inte läst EN enda bok denna sommar! Det är helt oerhört ska ni veta. Till sist tänkte jag att en Lapidus skall jag väl hinna beta av i alla fall, men nej den är så dålig så har inte velat ge den mina värdefulla lediga minuter. Usel lässommar alltså. Men jag lärde känna min nya familj väl i stället och DET är värdefullt! Eftersom min man kommer från en diplomatfamilj där alla lever i olika delar av världen är det inte så ofta som hela familjen samlas. Det kändes fint att det detta år skedde på vår holme. 


För att runda av denna perfekta (ironi, ironi, mänskor!) vecka (imorgon tar jag "halv-ledigt") så har jag idag världens mensvärk. Evis, före du hinner kommentera, jag HAR äntligen fått starkare värkmedicin, inte litalgin dock utan någon ny undermedicin. Snarare dundermedicin, den slog total knock-out på mig. Detta märkte jag vår tredje dag som nygifta. (Tajmingen, jag vet.)  Jag var så nöjd med mig själv att jag skaffat värkmedicin för detta ändamål före vi skulle åka till Borgå med mina svärföräldrar. Haha! tänkte jag och svalde mitt piller. Screw you mensvärk! Oh yes, men screw me too för 20 min senare låg jag heldäckad på soffan och steg inte upp mera den dagen. Så idag har jag sparat mitt lilla piller (det var bara två i asken och skitdyra var de, men jag ska inte köpa dem fler gånger) för att ta ca NU så kan jag ligga däckad hela natten i stället. 


Jag har besparat mina vänner från mitt humör denna vecka, även om lite socialt umgänge troligtvis hade gjort mig helt gott. Imorgon ska jag dock försöka bete mig då jag ska träffa kompisar både för lunch och sen på finaste InternatioNellas lande. Återkommer nästa vecka då allt säkerligen känns bättre. 


Ps. Och ja, för den som inte förstod vad mitt dåliga humör berott på så åkte min man tillbaka till L.A. i måndags och nu hoppas vi att de amerikanska myndigheterna har förbarmelse över oss och behandlar min visumansökan snabbare än den utlovade maximitiden på 36 månader... Efter diverse "Vitun Amerikan neekeri!"-kommentarer på stan kommer min man nog inte att flytta till Finland nämligen. "Saatanan neekeri-korispelaaja!" var en annan favorit. Min man är varken korgbollsspelare (men nästan två meter lång) eller svarthyad (men av kolombianskt ursprung), men potato - påtato. Inte ska man vara så noga. Och de fick ju världsdelen rätt i alla fall. (Sorry, men jag varnade för mitt rysliga humör!)


Ja, och så kom jag tillbaka på jobb och hade saligen glömt bort (läs: mentalblockerat) att vi ska byta kontor om en månad. Alla som någonsin flyttat ett arbetsrum med arkiv vet HUR jävligt det är. Speciellt om man inte ännu de facto har ett nytt kontor att flytta till. Aaaaargh! Men nu ska jag byta skiva, nästa vecka är jag "rosy och hipster" igen som bästis skrev åt mig idag. Vad det nu sen ska betyda. Puss och gonatt!