En av killarna skrev en dikt åt en flicka -denvackrasteochljuvligastehannånsinträffat- som han visste att jag skulle träffa senare så han bad mig ge den åt henne. Han räckte mig ett ihopskrumplat papper och jag förklarade för honom att det inte är så man levererar ett kärleksbrev. "Ska du göra det så gör det ordentligt", sa jag. "Lägg det i ett kuvert, skriv hennes namn på det". "Okokok, miss". Han tog fram en röd penna, stannade upp och tittade på mig med djupt rynkad panna; "Vad heter hon nu igen?"
Dikten viktigare än mottagarens namn. Det låter som prioriteringar det. Ådran framom musan.
SvaraRaderaHaha! Ja, jag tänkte inte ens ur den synvinkeln. Du har helt rätt.
Radera