Jag har legat lågt på Facebook för ovanlighetens skull den senaste veckan. På måndagmorgon läste jag en så vidrig kommentar på en bekants sida att det bara vred sig i magen på mig. Men mer chockerande än själva kommentaren var antalet likes den fått. Jag blev faktiskt mörkrädd på riktigt. Så jag har inte haft nån lust alls att gå in där under veckan. Och ja, jag förstår ju att alla ni fina mänskor fortfarande finns kvar på Facebook men efter att man just sett en haj kan det dröja ett tag innan man vill doppa tårna i vattnet igen. Men idag när jag fick ett mail om att jag nu har tretton olästa meddelanden på Facebook så tog nyfikenheten över handen och jag loggade in mig. Det första jag tänkte var att jag ju har saknat er!!! Jag insåg mer än nånsin vad jag använder Facebook till. För mig är det ett sätt att hålla kontakt. Jag försöker vara vitsig ibland och tycker om att visa bilder från LA men främst hänger jag på Facebook nuförtiden för att se ER och hur ni mår och vad som händer i era liv, alla kära vänner över hela världen! Chatta som hastigast med nån kompis. Eller med min moster som skriver roliga kommentarer. Jag förstår också att jag genom att sålla bland mina kontakter väljer att leva i en bubbla där jag bara läser åsikter av mänskor med samma värderingar som jag själv - och tidigare har jag tyckt att det är ett tillstånd man bör undvika - men jag bryr mig faktiskt inte längre. Jag bryr mig inte om vad nån nazistbekanting tycker och tänker. Jag vill veta vad mina vänner tycker och tänker! Speciellt viktigt känns det nu när jag är långt borta från Finland. Så då vill jag verkligen inte att nån fascistrasistnazistgalning ska komma och spräcka min lilla Facebookbubbla. Jag ser nog tillräckligt med galningar ute i den riktiga världen.
Ps. Och så hade jag missat en middagsinbjudan hem till en av tjejerna som brukar sitta och skriva på CoffeeConnection. Argh. Det var meningen att vi skulle äta tillsammans och sen köra en write-in hemma hos henne efteråt. Skitkul ju! Men, det var igår kväll så dit for det. Det grämer mig för hon hade bjudit in flera av CoffeeConnections skrivartyper, de flesta har jag inte ens hälsat på. (Det är inte det lättaste sättet att skaffa nya bekanta, bland mänskor som sitter med näsan i sin laptop djupt försjunkna i sina egna tankar. Man kunde ju ha hittat på en mer social hobby. På tal om bubblor.) Men roligt att jag blev bjuden! Och jag lärde mig att det trots allt lönar sig att checka in på Facebook... Every once in a while.
Ps2. Fast nu kom jag plötsligt på vad jag ju borde ha gjort gällande fascistrasistnazisten. Jag borde ha frågat om hen verkligen nu menar vad hen säger? Om hen riktigt tänker på innebörden av vad hen just skrivit? Är hen villig att med eftertanke på nytt skriva "Jag X är av denna åsikt."? Och sen beroende på svaret kunde jag ha unfriendat. Eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar