söndag 23 mars 2014

The biking debacle & the pizza fiasco

Igår måste vi sticka till Casa Libre en stund på dagen. (Para variar.) Ett team från Harvard jobbar på en rapport till Vita Huset om på vilka sätt immigrationslagarna borde förändras och de ville träffa Fred och intervjua honom. (Stolt hustru skryter. Red. anm.) Men före det stack vi iväg på en cykeltur för vi har båda bara jobbat jättemycket hela veckan och vi behövde få vara ute. På tillbakavägen cyklade vi ikapp. Jag fick lite försprång för jag har en tyngre cykel. Jag susade iväg nedhukad under motvinden och cyklade så hårt som bara benen höll. De bara skakade när jag kom i mål. Ingen Fred syntes till och jag kände mig så jäkla nöjd för jag hade verkligen tagit i med alla mina krafter. Och jag såg inte ens skymten av honom än! Segern var min, wohooo! Men sekunderna och minuterna gick och jag blev allt mindre säker på en verklig vinst och lite sur för jag trodde att han låtit mig vinna med löjligt stor marginal. Men när han inte dök upp tänkte jag att han bara tagit en annan omväg hem på slutet, kännt att han ännu ville cykla lite längre. Så jag gick hem. Jag hann både laga och dricka min smoothie och fortfarande hade Fred inte kommit. Jag hann nästan börja bli orolig men i samma stund kom Fred in genom dörren med blixter och dunder och brak. Och med cykeln under armen. Han hade fått punktering.

På kvällen passade vi Vidar medan Peppe & Magnus var på party. Magnus var hygglig och lämnade sitt kreditkort om vi ville beställa mat hem. Vi stannade ute länge, ända tills det blev mörkt och vi plötsligt kom på att herregud, killen måste ju få mat. Så vi fick brått. Vi hade tänkt beställa sushi men alla ställen hade 60-90 minuters leveranstid och så länge kunde vi inte vänta. Jag ringde upp ett populärt pizzahak i Santa Monica jag visste namnet på men aldrig besökt själv medan Fred trugade i hummus i barnet. Utan att kolla menyn frågade jag efter deras basic pizzor. De hade två olika med tomat så jag frågade om de kan göra half & half. Det gick bra sa de. Så beställde vi en extra vit pizza också med tanke på att Peppe & Magnus kanske gärna kommer hem till lite left overs. 
Fred gick ut och mötte pizzabudet och hans min var obetalbar när han kom tillbaka in med tre ENORMA pizzakartonger i famnen. "Är du galen? Hur mycket pizza har du riktigt beställt?!"  Min half & half-pizza hade de ändå gjort till två stycken hela. Plus den extra pizzan. Och jag har aldrig sett större pizzor i hela mitt liv. En pizza motsvarade typ tre normala. Jag hade ju inte brytt mig om att fråga om varken storlek eller pris för pizza är nu pizza liksom och kan nu knappast kosta mer än 12 dollar? Nope. Dehär kostade avsevärt mera. Jag övertrasserade säkert Magnus kreditkort. Själv blev jag så mätt bara av att titta på dendär pizzamängden så jag lyckades inte ens äta en hel slice. Behöver inte pizza på ett tag nu. Vill inte ens skriva ordet. Peppe, Magnus och Vidar däremot kommer att äta pizza hela veckan. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar