På lunchen stötte jag ihop med min gamla studiekompis som vigde oss i somras. "Är du hemma och hälsar på?" undrade han glatt. Nånej. Här är jag ju fortfarande och inget visum i sikte ännu heller. Jag kom på att vi i morgon har varit gifta i sju månader utan att fortfarande få dela ett normalt liv eller ett gemensamt hem. Vissa kvällar/morgnar är vi så trötta på Skype så vi bara vill spy. Sen ångrar vi oss direkt efteråt och ber vidskepligt snabbt om förlåtelse tusen gånger förrän Skype säger upp kontraktet i protest för DÅ skulle livet verkligen suga. Jag vill inte låta martyrisk men för att citera min absoluta favorit TV-karaktär Bubbles; "This shit ain't right, sir!".
Jag älskar ju nog också mitt liv i Helsingfors så passar på och njuter av det i stället. Men herre min jee vad jag saknar min man!
Jag älskar ju nog också mitt liv i Helsingfors så passar på och njuter av det i stället. Men herre min jee vad jag saknar min man!
Alltså det där måste ju vara så fruktansvärt frustrerande!!!
SvaraRaderaNå minst sagt jo... (Fast sen när det verkligen gäller kommer jag säkert att vara skitskraj att faktiskt genomföra den stora flytten! Jag får be om goda råd av dig sen!)
SvaraRaderaAbsolut! Det är bara som att tänka på det som en annan resa i raden, så går det bra! :)
SvaraRadera