Keikkor

Jag blev kär i denhär låten flera år sen när en kompis spelade den akustiskt och piiinande långsamt på landet när vi satt runt elden vid vattnet. Det var en såndär perfekt och magisk sommarnatt. Ikväll ska jag på 3 Doors Down keikka i Helsingfors. Hurra!


I mitt förra äktenskap levde jag med en man som ansåg att konserter är absolut det mest idiotiska man kan spendera sina slantar på. Så jag gick nästan aldrig och mitt hjärta blödde varje gång någon älsklingsartist spelade nånstans. När jag blev singel tog jag igen alla mina förlorade år och sprang på en massa keikkor. Till och med ensam när jag inte fick någon annan med. Nu försöker jag lite hejda mig av budgetskäl. Och så måste man inse att man inte kan gå på precis allting. Nästa lördag missar jag t.ex. Husky Rescue på Tavastia. Men annat kul proggis med systra min väger upp. 
Höjdpunkter de senaste åren har nog varit Dave Matthews i Vegas, U2 så klart i Helsingfors (jag gick ensam och var nästan glad åt det för jag fick njuta av upplevelsen helt för mig själv. Jag sku kunna leva i ett polyamoröst förhållande med min man, Eddie Vedder och Bono.) P!nk i Kajsaniemi för det var bara en så hejdlös show. Robyn på Flow var så jävla cool. För att inte tala om Prince ifjol som spelade tre timmar och gjorde fem encores! Helt sanslöst! Och Foo Fighters. Ja, jag kan nog fortsätta listan rätt länge tror jag. 
På min önskelista finns U2 i all oändlighet, liksom Dave Matthews band, Pearl Jam (frestad att skippa vår familjebröllopsfest i sommar och åka till Stockholm på konsert i stället...), Maná och Lenny Kravitz. (Försökte åka ifjol till Paris och se honom där, men det sku ha blivit för dyrt...) Skulle inte heller säga nej till Snow Patrol eller Kings of Leon. Eller hundra andra. 


Märks det månne att jag är taggad för ikväll?