tisdag 30 augusti 2011

Nu blir kvällarna kyliga och sena

Efter en skithelg började veckan ändå lite bättre, förutom dethär regnet då... Jag tycker i och för sig att det är mysigt när hösten kommer och man får börja tända ljus igen på kvällarna och krypa ihop i soffan med en bra bok. (För tillfället Faces in the water av Janet Frame.)
Man slipper dendär ständiga stressen att man MÅSTE vara ute varje minut som solen skiner. 


Men nu när dagarna mörknar minut för minut är jag likväl mycket nöjd över att jag idag har bokat resor till tre olika orter under hösten. Och jag har inget dåligt samvete alls! Faktiskt. 

onsdag 24 augusti 2011

En diskret viskning

Jag undrar om det är något fel på mig för jag känner att jag lite, lite sku villa ha boken "Välkommen hem till Maria Montazami"... 

Halvnaken

Gick på vessan, tittade mig i spegeln och märkte aj sidu, jag har satt ögonskugga men ingen mascara i morse. Det blev en lite annorlunda look. Godmorgon yxskaft.
Alltså det spelar inte så stor roll för mig om jag går ut bland mänskor omejkad ibland men jag är liksom mer av en "all or nothing"-tjej. Känner mig lite halvnaken.

Ett stressmoment mindre

Jag har hittat ett nytt kontor! Flytt om en månad. Huh, vad skönt! Det betyder att jag inte måste bo bland tusen mappar och flyttlådor och printrar hemma i ett par månader som jag fruktat i mina värsta stunder. lIbland märker man först efteråt att man stressat över något. Nu när jag har detta på det torra märker jag hur mycket jag har haft kontorsstressen i bakhuvudet hela tiden.
Sen får man se hur länge jag blir där. Men realistiskt sett behöver jag nog ett kontor i Helsingfors ännu ett år framåt så jag är glad att jag hittat ett nytt rum på eminenta Bulevarden. Min fina vy över Domkyrkan och Uspenski-katedralen förbyts till Johanneskyrkan och det är inte fy skam det heller! Trots det kommer jag nog lite att sakna att följa med hur årstiderna förändrat himlen, molnen och färgerna kring vår pärla... Men vem vet? Kanske jag får uppleva helt nya förnimmelser av vår stad på dethär sättet?


Klart att en flytt kräver extra tid och energi, men lite miljöombyte gör ju alltid gott! Även om det bara handlar om ett par kvarter. 


Det var nog egentligen ändå en bra sak att jag måste byta kontor nu ännu före den stora flytten. Det är bra liksom med en extra genomgång av pappershelvetet redan nu. Jo, det blir nog riktigt bra dethär.

tisdag 23 augusti 2011

Jag är ett olagligt främmande väsen

Men jag försöker bli lagenlig. Mitt bord är överöst av hundra svårbegripliga blanketter och diverse kopior från magistraten. Allt för att jag ska kunna ansöka om att officiellt få statusen "Legal Alien".  Dessutom måste vi punga ut närmare 2000 dollars för den glädjen. Plop! Där sprack drömmen om vår Hawaii-honeymoon. Och allt jag ser framför mig varje gång jag hör ordet är det där monstret som kryper ut ur magen i filmen Alien och dedär halvödlorna i V.


V var så bra. Och så ruskigt skrämmande.
V, Twin Peaks och Maelstrom har varit de mest spännande tv-serierna i mitt liv. Systra min lånade mig Maelstrom på dvd. Jag har haft den i över ett år nu men fortfarande inte vågat kolla på den ensam...


Ps. Nu måste jag tänka lite på dedär gulliga aliena i Men in Black i stället före jag går och sova. Dendär lilla Yoda-liknande killen som levde i en katts halsband? Han var ju sjukt gullig.

Overload

Min hjärna klarar inte av att lagra ett endaste ett lösenord eller kod till. På riktigt. Inte. Ett (eller en). Enda. 
Men snart kan man säkert köpa ett chip till hjärnan med extra minnesutrymme så det är lugnt.

måndag 22 augusti 2011

Äkta kärlek

När man lever i ett äktenskap på distans och med 10 timmars tidsskillnad så är Skype ens bästa vän. När det pipar till i min I-phone pirrar det i magen av glädje! Hurra, det är min man som vill säga godnatt! Då blir man lite besviken när det i stället är "Lovely Russian ladies looking for real love!". 


Sorry. Jag är redan upptagen.

Regnet kom tidigt i år

Det regnar igen. Häller ner. Det känns som om det regnat varannan dag sen jag började jobba. Och på något sätt är det mycket passande med mitt humör. Varannan dag känns det så motigt att stiga upp från sängen att jag måste muta mig själv med löften (och fantasier) om framtida spännande nya karriärer. Intala mig själv varje morgon att det är helt ok att vara 33 år och inte helt veta vad jag vill göra när jag blir stor. Varannan dag känner jag åter att fuck it, jag kan göra vad helst jag vill, jag behöver bara kämpa på några månader till och allting ordnar sig. En sak i taget. Jag var gift med fel karl och mådde pyton varje dag. Äktenskapsskillnaden gick inte i ett nafs men när det väl var över kände jag att jag kunde erövra världen. Kanske jag bara måste tillämpa samma tålamod i mitt arbetsliv? Skilsmässan tar lite tid och det finns en massa pappersarbete som måste klaras av. Men i slutändan står jag där med biljetten i hand (bokstavligen denna gång!) till frihet. 


Sen har vi min kära lilla sköldkörtel som jag försöker älska för hon behöver mycket kärlek. Jag lider av grav underfunktion av sköldkörteln som påverkar mitt liv på olika sätt. Ibland mer och ibland mindre. Idag fick jag en hjärtklappningsattack som påminde mig om att jag inte får försöka göra allt på en gång. Skippade kvällens program och försöker lyssna till regnet och mina egna tankar. Och till min sköldkörtel. Som förresten är formad som en fjäril. Det tycker jag är fint. Och det ger mig en underlig tröst och mening. Om ingenting någonsin förändrades så skulle det inte finnas några fjärilar. Så fjärilen blev litet av mitt totemdjur efter att jag skilt mig. 
När jag fick veta att min sköldkörtel, som gjort mitt liv så besvärligt men samtidigt också lett mig rätt på många vis, liknar en fjäril så kändes det mycket passande. Jag hoppas bara att hon börjar fladdra lite snabbare med vingarna fort för dethär börjar bli ganska jobbigt.

söndag 21 augusti 2011

Peace, love & food

Min helg har mest handlat om mat och kärlek och kärleken till mat. Först delikat teriyaki-lax hos bästis på andra sidan torget på fredagkväll. (Laxen var ekologisk och vi funderade vad som kännetecknar en ekologisk lax? Betyder det bara att den varit vildfångad? Någon som vet?) Helt otroligt läckert var det med bönor och smarrig japansk (!) potatissallad till. 


På lördag åt vi nepalesiskt till lunch för att hedra Dalai Lama som jag ska skriva mer om imorgon. (Och jo, jag vet att han inte är hemma från Nepal!) Efteråt gick jag till Anton & Anton och handlade eko-godsaker; ekologisk spenat, selleri och vindruvor! Jag läste någonstans att selleri, konstigt nog, hör till de mest besprutade grönsakerna och vi vet ju alla att vindruvor besprutas kraftigt. Så jag var mycket nöjd att få hem lite obesprutade varianter. 
Och idag var det den famösa Restaurang-dagen. Vi hade lite otur, köade för bagels (glutenfria dessutom!) på Roban men de tog slut ett par mänskor före oss... Argh! Men vi hann käka lite ceviche och aubergine-hummus på Nylandsgatan i stället. Borde man hitta på något själv till nästa Restaurang-dag månne? Hmm. Tål att funderas på. 
Jag tycker det är alldeles underbart att se en massa mänskor i mina hoods på gott humör ätandes, drickandes (i mycket moderata söndags-mängder!) och njutandes en söndag-eftermiddag! Mera sånt! 
Sen cyklade jag ännu via Ruohonjuuri för att fylla på mitt bönförråd hemma. 


Avslutade helgen med yoga. Kanske den helige Laman påverkade mig mer än jag trodde i alla fall för jag känner mig mycket tillfreds med livet. Eller så beror det bara på all den goda maten jag avnjutit under helgen i förträffligt sällskap. 
Golven förblev otvättade men det är världsliga saker. 
Shanti, shanti, shanti.

torsdag 18 augusti 2011

Bastu över Helsingfors


Skönaste bastukvällen med bästa kompisarna var just vad jag behövde för att läka de sista efterdyningarna av vad som felades mig! Med såhär lyxig utsikt från takterassen dessutom, kan det bli bättre?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 17 augusti 2011

Självprofetian

När man inser på morgonen att man är utan kaffebönor bara vet man att jaha, det blir en dålig dag idag. Te-är-inte-samma-sak-på-morgonen!!! Fem timmar senare och jag är fortfarande i obalans. Och sunkigt office-kaffe snarare stjälper än hjälper. Idag går jag och köper 3 kg kaffebönor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 16 augusti 2011

1Q84

Jag älskar, älskar, ÄLSKAR Haruki Murakami! Vår kärlekshistoria har pågått i några år nu och växer sig bara starkare och starkare. Och nu efter två misslyckade läsupplevelser älskar jag honom ännu lite mera. Haruki gör mig aldrig besviken! Lapidus nyaste var ju totalt bajs och One day var i mitt tycke helt överhypead. Har läst samma storyn i lite olika versioner otaliga gånger förr. Men Murakami, åch, han gör mig alldeles salig och hänförd! HUR ska jag orka vänta på den tredje boken av 1Q84?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 15 augusti 2011

Flow-feelings








































- Posted using BlogPress from my iPhone

Post-Flow

(Försökte posta detta igår natt när jag kom hem men märkte nyss att det inte lyckats.) Trött men lycklig Flow-flicka snabbrapporterar. Mayer Hawthorne var min favorit, men jag diggade nog också Kanye trots att hans solon blev lite väl utdragna. Och så dansade jag igen halva natten på Backyarden. Älskar musiken, mänskorna, maten men speciellt stämningen på Flow! Tack för denna gång! Nästa år blir det Coachella! På min födis dessutom!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 11 augusti 2011

Distansjobb

Efter den totalt misslyckade helgen tyckte jag att jag var värd lite värdefull lande-time, så flyttade halva mitt kontor till holmen och tänkte passa på och jobba därifrån ett par dagar. Dessutom var systra min ensam på holmen med två ungar och tyckte det var lite kusligt på nätterna att stiga upp ensam till nattmatandet. 
Nu lyckades min plan inte sådär himla bra för nätet är ju så långsamt på holmen att det tog ca 22 minuter att skicka ett mail vilket inte blir sådär grymt effektiv arbetstid. Så nu sitter jag på Villa Lande i Kimito och jobbar. Allt gick strålande men plötsligt funkar inte min arbetsmail alls. Ringer min dataguru som har "städat" lite i servern. Tydligen har han av misstag städat bort hela min 'account'! Alltså suck. Jag var nog hur som helst på väg hem i alla fall ikväll men hade inte tänkt gå till kontoret imorgon, men nu måste jag dit i alla fall för att få dethär problemet löst.


Dethär med distansarbete verkar inte fungera så jättebra tycker jag. Däremot hann jag ju få lite kvalitetstid med systra min och systerbarn i stället. Men det känns nog i luften att sommaren tyvärr är slut. Kanske jag bara måste ta skeden i vacker hand och acceptera faktum; back to the office it is...

måndag 8 augusti 2011

Jag smet...

Mera nostalgi, från min barndom denna gång. När jag var yngre fick vi så mycket flundror på nätet att vi inte visste vad vi skulle göra av dem. Vi åt så mycket rökt flundra att i slutet av sommaren tålde man inte ens lukten från rökugnen mer. Nuförtiden blir det inte ens en flundra per år. Så när jag hörde att det vankades rökt flundra på holmen tog jag mitt pick och pack och körde hit ut i all hast. Anlände klockan kvart över nio, precis i samma stund som flundrorna kom ut ur ugnen. Kom inte och säg åt mig att jag inte kan vara punktlig! Det var nami! Och min kompis som är marinbiolog har berättat för mig att flunderstammen ökar och att jag får äta dem med gott samvete! Så det så! Imorgon får jag ta mitt morgonkaffe på hustrappan och se ut över havet! Lycka!


- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 7 augusti 2011

Nostalgitripp

Reality Bites visas på TV ikväll. Jag kan inte ens förklara hur starkt jag förknippar mina tonår med den filmen. Ethan Hawke var min gud. Soundtracket funkar fortfarande, förutom de låtar Ethan sjunger, stackaren. Dem klarade man enbart av som förälskad tonåring.




Ingen film kan dock mäta sig med Singles. Grunge i ett nötskal. De minuter där Eddie Vedder syntes i filmen var totalt sönderspolade på min videokassett. (Ni får googla det.)


Vi drömde verkligen om att förändra världen och vad hände?! Suck, jag känner mig gammal... Och man vet att man verkligen är gammal då det som man hade på sig på Lepakko (ni får googla det också) igen syns i gatumodet. Doc Martens, svarta leggings och pappas flanellskjorta...







Planen var så klart att flytta till Seattle, helst till denna byggnad. Åååh, kids...

Barfota-flickan

Aldrig är mina fötter så fula som efter en månads semester då man gått barfota över både stock och sten, nästan fått simhud mellan tårna efter konstant badande i saltvatten och förstås inte krämat in fossingarna en endaste gång. Men i natt märkte jag att det åtminstone är mycket praktiskt och funktionellt att klia myggbetten på benen med mina hårda och sträva hälar! 


Sen är fötterna mjuka och lena som en babyrumpa på vintern igen när de är inklämda i yllesockor dygnet runt och ingen bryr sig. Vilket spill!

lördag 6 augusti 2011

Skype-baby

Åååh, fick träffa lille L på Skype och tala med hans mamma i New York i nästan en timme! Det var en fin uppiggning på dagen! Nu ska jag hoppa i duschen och se om jag inte klarar av att köra till Kimito idag ännu för nu är det slut på självömkan och isolering! Hurra! 


Här är vi på the Gagosian på Upper East Side när jag var i N.Y. i januari. Damien Hirst-tapeten var ganska cool.





Och här är vi på Nero, ett favvo-brunchställe i the Meatpacking District, precis mitt emot Pastis. Jag ser lite trött ut för kvällen innan hade vi varit på just Pastis, Buddakan och the Standard. 
Saknar New York, min kompis och mina solbrillor jag har på fotot som blev stulna i början av sommaren. Snyft.


Manhattans bästa kaffe (tro mig, ingen har druckit lika mycket kaffe och testat fler ställen än vi) får man förresten här, Porto Rico Importing Co, i West Village.



Bykmonster

Jag borde tvätta byke men jag tänker börja göra sådana här i stället! 



Överloppstid

Jag fick plötsligt två timmar extra tid. Min IPhone tycker nämligen att klockan bara är 11. Samtidigt har hon självvådligt flyttat alla världens klockor två timmar bakåt. Trevligt. Vem vill inte ha två timmar tid till en lördagförmiddag. (I min värld är hon alltså bara 11 nu.) 


Jag tror dock att det finns en stor risk för att min nästa vecka blir ganska kaotisk om jag inte får min kalender på rätt köl igen så om någon kan tala om för mig hur jag rättar till problemet på min telefon så vore jag mycket tacksam. Det går inte att ändra tidsinställningarna "för telefonen ställer själv in klockan automatiskt". Jo tack, jag märkte det.

fredag 5 augusti 2011

Bitter och inåtvänd

Jep, fortfarande. Denhär veckan sög och allt sket sig även idag. Måste avboka mitt möte i morse samt den hemlagade råsmarta lunchen hos studiekompisen och just nu borde jag befinna mig på min äldsta kompis holme utanför Ekenäs och gulla med min guddotter, beundra deras nya boda och öppna en flaska vin med min kära vän (som by the way åker tillbaka till England på söndag så vi kan liksom inte göra det nästa helg i stället) efter att ungarna lagt sig. I stället ligger jag hemma hos mina föräldrar (men ensam) med en varmvattenflaska på magen efter att ha spenderat ett par timmar på badrumsgolvet. Nästa vecka går jag till gynekologen, igen. Nog för att jag redan vet att allt inte funkar som det skall i mina nedre regioner men i alla fall. Börjar bli trött på dethär jävelskapet. En månad går alltför snabbt.


Funderar på att öppna flindan jag köpte till kompisens lande för mig själv. Är det månntro en dålig kombination med min värkmedicin eller dålig på ett bra sätt som Karen i Will & Grace skulle uttrycka det?


Jag är medveten om att hela inlägget skriker "Tyck synd om mig!" men det kan ni gott göra idag faktiskt. Tycker jag. Smileyface.

torsdag 4 augusti 2011

In a funk

Kära vänner, jag hoppas någon av er saknat mig därute. Om ej så är jag tillbaka i varje fall för jag har saknat er!


Juli kom och gick med bröllopsförberedelser, fest och sedan tre veckor på holmen med diverse utlandsgäster i olika formationer och repriser. Mest med mina nya svärföräldrar och svåger och svägerska. 


På holmen var det omöjligt att blogga. Fred, formerly known as Boyfriend, försökte koppla upp mig på nätet många gånger; "You have to blog! Your readers will miss you!" Haha! Stakin tror nog att jag är populärare än jag är. Men JAG har saknat att blogga! Så hade tänkt sätta igång direkt i måndags men Herre min jee, jag har varit på ett så FASLIGT humör hela veckan! Har inte vågat skriva av rädsla att skrämma bort er få som hittat hit efter en månads paus. 


Det har varit en härlig månad med en massa proggis, men det har inte varit en vilosemester direkt. Detta förklarar allt; jag, Softy, har inte läst EN enda bok denna sommar! Det är helt oerhört ska ni veta. Till sist tänkte jag att en Lapidus skall jag väl hinna beta av i alla fall, men nej den är så dålig så har inte velat ge den mina värdefulla lediga minuter. Usel lässommar alltså. Men jag lärde känna min nya familj väl i stället och DET är värdefullt! Eftersom min man kommer från en diplomatfamilj där alla lever i olika delar av världen är det inte så ofta som hela familjen samlas. Det kändes fint att det detta år skedde på vår holme. 


För att runda av denna perfekta (ironi, ironi, mänskor!) vecka (imorgon tar jag "halv-ledigt") så har jag idag världens mensvärk. Evis, före du hinner kommentera, jag HAR äntligen fått starkare värkmedicin, inte litalgin dock utan någon ny undermedicin. Snarare dundermedicin, den slog total knock-out på mig. Detta märkte jag vår tredje dag som nygifta. (Tajmingen, jag vet.)  Jag var så nöjd med mig själv att jag skaffat värkmedicin för detta ändamål före vi skulle åka till Borgå med mina svärföräldrar. Haha! tänkte jag och svalde mitt piller. Screw you mensvärk! Oh yes, men screw me too för 20 min senare låg jag heldäckad på soffan och steg inte upp mera den dagen. Så idag har jag sparat mitt lilla piller (det var bara två i asken och skitdyra var de, men jag ska inte köpa dem fler gånger) för att ta ca NU så kan jag ligga däckad hela natten i stället. 


Jag har besparat mina vänner från mitt humör denna vecka, även om lite socialt umgänge troligtvis hade gjort mig helt gott. Imorgon ska jag dock försöka bete mig då jag ska träffa kompisar både för lunch och sen på finaste InternatioNellas lande. Återkommer nästa vecka då allt säkerligen känns bättre. 


Ps. Och ja, för den som inte förstod vad mitt dåliga humör berott på så åkte min man tillbaka till L.A. i måndags och nu hoppas vi att de amerikanska myndigheterna har förbarmelse över oss och behandlar min visumansökan snabbare än den utlovade maximitiden på 36 månader... Efter diverse "Vitun Amerikan neekeri!"-kommentarer på stan kommer min man nog inte att flytta till Finland nämligen. "Saatanan neekeri-korispelaaja!" var en annan favorit. Min man är varken korgbollsspelare (men nästan två meter lång) eller svarthyad (men av kolombianskt ursprung), men potato - påtato. Inte ska man vara så noga. Och de fick ju världsdelen rätt i alla fall. (Sorry, men jag varnade för mitt rysliga humör!)


Ja, och så kom jag tillbaka på jobb och hade saligen glömt bort (läs: mentalblockerat) att vi ska byta kontor om en månad. Alla som någonsin flyttat ett arbetsrum med arkiv vet HUR jävligt det är. Speciellt om man inte ännu de facto har ett nytt kontor att flytta till. Aaaaargh! Men nu ska jag byta skiva, nästa vecka är jag "rosy och hipster" igen som bästis skrev åt mig idag. Vad det nu sen ska betyda. Puss och gonatt!