Igår hade vi Freds gamla house mate Michael på middag. Michael bodde tidigare i det rum som nu är mitt arbetsrum. Han påbörjade sin roman för tre år sedan i dethär rummet (där jag nu sitter och skriver), skrev största delen av den just här och nu ligger manuset till hans första roman hos ett förlag i New York! (Utgivningsdatum ännu oklart, I'll let you know.) Så jag tar det som ett gott tecken! Han har också skrivit mycket på Coffee Connection där jag också gillar att sitta. Jag tar även det som ett gott tecken. Bra energier i dessa utrymmen.
Men egentligen är Michael regissör. I sommar ska han och hans flickvän (som är fotograf) åka till Tibet och filma en nomadstam under ett år. Det är så skithäftigt.
Klockan halv tolv måste Fred sticka iväg för att ta ett nattskift på Casa Libre och jag var för första gången ensam här hemma över natten! Det var helt lustigt att gå omkring i lägenheten för mig själv och släcka lamporna och låsa dörren. Jag bara log som ett fån för det kändes som ett av dedär ögonblicken som bekräftar känslan av att "jag är hemma".
Jag tänkte ligga och njuta av att läsa en stund i sängen på kvällen. (Det blir aldrig av annars på kvällarna nuförtiden för vi ligger och pratar tills vi somnar.) Men jag somnade direkt och sov som en stock hela natten. (Drömde dock att jag försökte sälja någo ritningar för en ny rymdfarkost och ingen förstod hur fantastisk min nya uppfinning var. Mycket frustrerande.)
Och i morse steg jag upp och kokade kaffe för mig själv och jag kan inte riktigt förklara varför det kändes ännu mer som hemma bara för att jag var för mig själv en natt. Kanske det också beror på att Michael var här igår som vår gäst, inte vår kämppis, hans gamla rum är nu mitt rum. (Jag har ju också tidigare bott här med honom i tre månader.) Som han själv sa när jag erbjöd honom en öl till; "Yeah, it feels so weird that I can't just go open the fridge and help myself now."
Jag minns när vi satt på balkongen för tre år sedan och diskuterade hans senaste pjäs. Han sa att han tänkt börja skriva på en roman. Han jobbade som chaufför åt svenska versionen av "America's next top model" (den spelas in i LA) för att få ekonomin att gå ihop. Nu är han en yrkesverksam regissör som har vunnit priser. (Han jobbade över sex månader gratis åt en regissör. Han sa att han inte vill ha lön, han vill ha kontakter. Det fungerade.) LA var nytt för mig, Fred var "ny" för mig och jag sa att jag drömde om att också få skriva. "So just do it", sa Michael. Jag vet att jag upprepar mig själv här på bloggen konstant men jag kan fortfarande inte låta bli att förundra mig över hur annorlunda mitt liv ser ut idag. Jag är lycklig varje jävla dag. Jag visste inte ens att det var möjligt. Det hände inte över en natt. Och man får ingenting gratis. Men det går att förändra sitt liv.
Ps. Michael är vegan och jag ÄLSKAR att laga middag när han kommer för jag har experimenterat och lärt mig mycket om vegansk matlagning och det är så roligt när någon på riktigt uppskattar det.
God och smakrik vegetarisk/vegan mat som är både ekologisk och allergenfri är ju svårt att hitta. Green n’ Lean är ett nytt svenskt KRAV-märkt livsmedel av groddade spannmålsprodukter med bra näringsegenskaper och som har tillverkats med naturliga metoder för att lättare tas upp av kroppens. Det har lågt GI med mycket kostfibrer – finns f.n. i 5 olika sorter; burgare, morot- rödbets- broccolibullar och falafel – som också passar bra som ingrediens i olika rätter – man smular bara ner den i t.ex. en tomatsås och så har man en vegan ”köttfärs/sås” för lasagne, kålpudding m.m. Finns nog inte i alla butiker ännu men man kan fråga efter den så kan butiken ta hem mot beställning. www.green-n-lean.se
SvaraRadera