Banantjuven

Idag promenerade jag i sedvanlig lördagsordning ner till Coffee Connection för lite skrivtid. Stället fylls alltid av skrivande och speciellt på lördagar. Jag gillar den kollektivt kreativa stämningen. Men idag hade en liten Julia sitt födelsedagskalas på innergården så det blev extra trångt därinne och alla måste dela bord med främlingar, hujedamej. Killen som satt mitt emot mig hade laddat upp med både smörgås, smoothie och banan. Jag brukar också ofta ta en banan när jag är där för den kan man lätt och snabbt sluka i sig utan att tappa fokus på texten. Om man råkar befinna sig i ett sådant flow. Men idag drack jag bara kaffe. Jag satt och skrev flitigt och koncentrerat och i något skede när blodsockret låg vid tårna skalade jag hastigt och utan att tänka bananen som låg framför mig på bordet. Nöjd mumsade jag i mig av bananen utan att släppa skärmen med blicken. Jag måste dock ha kännt killens blickar på mig för jag tittade upp och mötte hans förfärade min. Jag tittade lika förskräckt tillbaka på honom, sen ner på bananen i min hand. Och åter på hans anklagande ansikte. Och så började vi båda samtidigt frusta av skratt. Vi skrattade så vi låg dubbelvikta över bordet. Jag erbjöd mig naturligtvis att köpa en ny banan åt honom men han avböjde bestämt. You've given me a funny story instead.