lördag 22 september 2012

Vådan av att vara omanlig

Charlotte skriver om hotade manligheter och kvinnligheter.  Jag kan faktiskt tycka ganska synd om (den finska?) mannen som måste passa in i den av vårt samhälle färdigtbestämda schablonen för manlighet. 

Min fina vän har en jättebra karl som det är väldigt lätt att tycka om. Hela hennes familj kommer också bra överens med honom och tycker att han är en god typ. Men i somras blev hennes morbror lite orolig. Han berättade att efter bastun så hade P smörjat in sig med body lotion?!! Och när han frågade varför hade P svarat att han gör så för att han gillar att hans hud är mjuk. Helt ofattbart och liiite misstänksamt enligt morbrodern. Vi skrattade gott åt denhär anekdoten när de berättade den för oss på holmen. 
(Min egen man använder också body lotion varje morgon. Det gör inte jag.)

Dagen efter var det dags för vår familjebröllpsfest. Min egen morbror och moster stannade övernatten. Morgonen efter festen undrade min familj vem som i arla morgonstund redan hade hunnit städa upp i ladan efter festen. Jag svarade att det väl var Fred. Alla började gapskratta. Tanken att HAN skulle ha varit där tidigt på morgonen och städat var absurd. Men det är väl inte alls omöjligt sa jag. Jo, det var det för där låg två sjalar fint vikna på bänken och det är otänkbart att en MAN skulle ha kunnat vika dem så fint. (De sa faktiskt just så, att en man aldrig skulle vika dem så fint.)

En timme senare kom min make ner till frukosten och det visade sig att det ju visst var han som hade städat upp allting. Han såg helt oförstående ut när alla först skrattade gott för de trodde fortfarande att han skämtade. När det äntligen gick upp för min familj att det faktiskt var han som hade utfört den omöjliga uppgiften att städa och vika två sjalar såg de ganska snopna ut.

Men jag kan vara precis lika fördomsfull själv. Under Haavistos kampanj kom en två meter lång och nästan lika bred äijä i femtiårsåldern med långt hår och ännu längre skägg iklädd en HD-läderjacka med lågor på ärmarna upp till valstugan. Jag tog färdigt sats för att komma med glada och diplomatiska svar till denhär (för mig) ärketypen av en Hells Angel varför en homosexuell man bra kan fungera som president i vårt land. Men luften gick ur mig när han sa: "Jag ville bara säga att jag ger Pekka min röst för jag tycker att det är så inskränkt och tråkigt att det bara ska finnas en modell för hur den finska mannen ska vara och bete sig och det vill jag gärna ändra på." Jag blev så tagen på säng så jag tror att jag inte ens kom mig för att tacka honom.

8 kommentarer:

  1. Hah, bra exempel. Jag har ibland stört mig på den omvända situationen: att bara för att jag är kvinna så förväntas jag t.ex. duka av bord, eller just städa efter en fest eller liknande, och jag förväntas ta ansvar över just den här typens saker (städa undan, koka kaffe och annat trevlighetsskapande)... nu är det ju lite hemskt att erkänna att jag ganska ofta inte gör sådant, utan antingen inte kommer att tänka på det, eller bara anar att jag borde ha gjort det. Ibland är man ju snäll och ansvarstagande och fixar sådant, men stör mig på känslan man har av dåligt samvete då man inte gör det... och att man kanske är en dålig kvinna. Men att vara okvinnlig är sen igen inte något som stör mig... bara definitionen av kvinnlighet, och att jag förväntas vara kvinnlig...

    Och det där med Hell's angels-killen var så fint att jag blir alldeles varm om hjärtat. Det är så underbart när folk motbevisar ens fördomar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är det bästa när ens egna fördomar kommer på skam! :) Det är mycket man skuldbeläggs för som kvinna och jag tror tyvärr att vi kan vara ganska bra på också att just få dåligt samvete över saker ingen behöver känna dåligt samvete för. Man måste bara försöka kämpa emot den känslan. Men jag förstår dig, det är dedär FÖRVÄNTNINGARNA att man ska göra vissa saker som kvinna som är så fruktansvärt störande!

      Radera
  2. Hej jag har försökt mejla dig men din mejladress sänder brevet i retur??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då? Måste kolla vad som är felet. Du kan skriva till sofikoivula@gmail.com.

      Radera
  3. Nej så fin slutkläm med Hells Angels typen! Man blir alldeles varm i hjärtat. Jag skulle säkert ha tänkt likadant vid en första anblick, men där ser man hur det kan gå med förutfattade meningar. Hoppas din familj också fick sig en tankeställare angående vad män och kvinnor kan och inte kan.

    Jag brukar irritera mig storligen på att det så gott som alltid är tjejerna i vårt kompisgäng som ska stå för huvudansvaret av maten på gemensamma fester (visst gör killarna också en del, men då ska man ge order eller sätta dem i arbete = agera arbetsledare). Jag brukar ibland blankt strunta i hushållsarbetet som protest, men då får jag dåligt samvete eftersom mina tjejkompisar då ändå måste göra det. Otaliga vinkar och att jag påpekat rakt ut att det oftast är samma personer i köket har kanske hjälpt lite grann. Men fasiken så långsamt våra invanda mönster ändrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis. Och jag som jobbar nästan uteslutande med män har väldigt svårt med att vara den som serverar kaffet. Brukar vänta tills någon fattar galoppen och själv serverar. (Men jag har blivit lite lugnare med detdär nu, ibland handlar det ju faktiskt bara om att vara artig mot en gäst. Tänker nu på jobbsituationer.)

      Radera
  4. Det är så väldigt typiskt att det är just städandet och hemskötandet som det rör sig om. Det blir nog mer om det på bloggen sedan misstänker jag... :)

    Och vilka jättefina exempel du ger! Det är just sånna där småsaker, hos andra och hos sig själv, som är bra om man tänker över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gäller nog att hålla koll på sig själv emellanåt.
      Hmmm, antagligen var jag en dålig hustru och KVINNA som inte alls hjälpte till att städa... Shit. Den tanken hade faktiskt inte alls slagit mig tidigare. Haha!

      Radera