Ajajajajaj

På lördagen gick jag på en Girya-timme men hade missat att just den lektionen var på Pro-nivå som jag definitivt inte har vågat mig på tidigare. Men efteråt var jag riktigt nöjd trots att det var hårt. Bra att utmana sig själv även när det sker av misstag.

Min träning blev så totalt negligerad under juli och augusti att jag med skammens rodnad på kinderna fick meddela min tränare på gymet att hon inte behöver ändra på mitt program ännu... Jag hade inte riktigt nått de förväntade resultaten än om vi säger så. Därför var jag både förvånad och glad att jag efter lördagens tortyr inte alls var så värst öm i musklerna som jag förväntat mig. Med förstärkt självförtroende körde jag lite arrogant igen igår ett extra hårt pass på gymet. I'm a fairweather jogger som slutar springa ca nu och drar på mig utedojorna igen först i maj typ. Och det känns alltid roligt igen att börja träna mer på gymet när hösten kommer. Men idag, herre du milde idag. Det känns allt annat än roligt. Bara efter två våningar av trappsteg skrek mina vader halleluja. Mina armmuskler började darra när jag hällde upp vatten ur kannan i mitt glas.  Det gör ont bara att sitta.  

Hiljaa hyvä tulee är kanske nånting jag kunde tillämpa i min träning, i stället för All or nothing...