Idag är det Freds bästis bröllop. Fred tar hand om brudgummen före vigseln så jag passade på och gjorde ett par jobbgrejer och hinner nu blogga lite t.o.m. före det blir dags att börja göra mig i ordning. Min festrutin kommer att ta hälften så länge för jag får inte sminka mig idag. Jag vaknade nämligen i morse med ett igenmurat öga. Mitt högra öga är rött, svullet och utsöndrar en jämn ström av gult klet. Jag har aldrig varit med om liknande ögoninfektion och förstås måste det hända idag då jag träffar min mans bästa vänner från college för första gången. Great. Jag kommer att se just snygg ut next to the best man. Alla såg lite förskräckta ut när de såg mig i morse vid frukosten. Som tur åt vi middag i går med några så de hann se att jag kan också se helt ok ut. Så jäkla typiskt. Ont gör det dessutom.
Anyway, det är ganska intressant att se en del av USA jag aldrig upplevt förr. Jag hade inte insett att Virginia redan räknas som en southern state men vi befinner ju oss faktiskt rätt nära Charleston. Och Richmond var huvudstad för Sydstaterna fick jag veta. Personalen på hotellet talar som direkt från en film, accenten är otroligt stark. Men de är också just så vänliga som man brukar säga att mänskorna i Sydstaterna är.
Suffolk ser ut precis som det låter; en småstad mitt ute i ingenstans i södra Virginia. I morse tog vi en promenad för att se stan. Den består av ett apotek, en McDonalds, en sportbar och sen vårt enorma lyxiga hotellkomplex. Jag kan inte för mitt liv förstå för vilket ändamål den är byggd. Det kan inte finnas så mycket turister här.
För övrigt är det spännande med den amerikanska kulturen hur alla sprider sig för vind och våg runt hela landet efter sin examen. Bröllopet idag är intimt med bara brudparets närmaste familj och bästa vänner som deltar. Tillsammans är vi 16 stycken. Av dessa är det bara brudens föräldrar som bor här. De övriga gästerna har flugit in bl.a. från Texas, Seattle, Hawaii, L.A. och Pennsilvania. Brudgummen jobbar i Israel och kommer hem först om ett år. Bruden själv bor i Washington D.C. därifrån vi också kom igår kväll. De lever alltså fortfarande på distans liksom vi.
Jag gillade D.C. det lilla jag sett hittills. Men vi är ännu två dagar till där före vi båda åker hem. När man kör in till stan kör man över en bro över Potomac river och vem tror ni var den första som körde emot mig mitt på bron samtidigt som jag för första gången ser Washington och Lincoln monumenten? Jo, Obama förstås! En lämpligare första entrée till Washington kan man väl knappast tänka sig.
Vårt hotell låg ett par kvarter från Vita huset. Jag blev förvånad över hur mitt i centrum det ligger! Fred tog mig på en arkitekturpromenad genom stan, mycket ivrig över att få visa mig sin hemstad.
Anyway, det är ganska intressant att se en del av USA jag aldrig upplevt förr. Jag hade inte insett att Virginia redan räknas som en southern state men vi befinner ju oss faktiskt rätt nära Charleston. Och Richmond var huvudstad för Sydstaterna fick jag veta. Personalen på hotellet talar som direkt från en film, accenten är otroligt stark. Men de är också just så vänliga som man brukar säga att mänskorna i Sydstaterna är.
Suffolk ser ut precis som det låter; en småstad mitt ute i ingenstans i södra Virginia. I morse tog vi en promenad för att se stan. Den består av ett apotek, en McDonalds, en sportbar och sen vårt enorma lyxiga hotellkomplex. Jag kan inte för mitt liv förstå för vilket ändamål den är byggd. Det kan inte finnas så mycket turister här.
För övrigt är det spännande med den amerikanska kulturen hur alla sprider sig för vind och våg runt hela landet efter sin examen. Bröllopet idag är intimt med bara brudparets närmaste familj och bästa vänner som deltar. Tillsammans är vi 16 stycken. Av dessa är det bara brudens föräldrar som bor här. De övriga gästerna har flugit in bl.a. från Texas, Seattle, Hawaii, L.A. och Pennsilvania. Brudgummen jobbar i Israel och kommer hem först om ett år. Bruden själv bor i Washington D.C. därifrån vi också kom igår kväll. De lever alltså fortfarande på distans liksom vi.
Jag gillade D.C. det lilla jag sett hittills. Men vi är ännu två dagar till där före vi båda åker hem. När man kör in till stan kör man över en bro över Potomac river och vem tror ni var den första som körde emot mig mitt på bron samtidigt som jag för första gången ser Washington och Lincoln monumenten? Jo, Obama förstås! En lämpligare första entrée till Washington kan man väl knappast tänka sig.
Vårt hotell låg ett par kvarter från Vita huset. Jag blev förvånad över hur mitt i centrum det ligger! Fred tog mig på en arkitekturpromenad genom stan, mycket ivrig över att få visa mig sin hemstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar