Bibliofilen

Jag kommer att missa bokmässan i år. Det är synd men jag ska på ett bröllop i stället och det blir också jätteroligt. 
Jag drömmer om att åka till Göteborgs bokmässa något år. Det lär ska vara en upplevelse.

Jag fascineras av vilka böcker folk läser på tåg, bussar, flyg, cafeér och parkbänkar.  Jag brukar tyst jubla för mig själv när jag inser att jag själv läst alla böcker jag lyckas se pärmen på under en tågresa. “Åååh, den är så bra!” vill jag utropa åt en främling som läser en gammal favorit, avundsjuk på att hon ännu har upplevelsen framför sig.  Under en resa i New Yorks metro såg jag folk stå och sitta med böcker i handen av en svensk författare, en kolombiansk, en rysk, en amerikansk, en japansk och en fransk. Hur fantastiskt är inte det? En av mina mest intressanta litterära diskussioner har jag fört med en äldre man på San Fransiscos flygplats. Den gången var det Murakami som förde oss samman.
Litteraturen för oss närmare varann. Utplånar gränser mellan kultur, länder och språk. Och vi märker att alla är ganska lika i alla fall. Men nu tappar jag bort mig igen. Det sker ju så lätt när man börjar tänka på böcker. Därför är litteraturen så fenomenal. Under en flygresa kan vi glömma att vi befinner oss i en klaustrofobisk maskin kilometervis över havet och i stället drömma oss bort till ett 1700-tals England. Och man upptäcker att man inte är ensam. Alla tankar man tänkt, relationer man våndats över och drömmar som krossats har någon annan redan erfarit. Och ve den som påstår att det är fantasi. Alla känslor som redogörs för i litteraturen har någon upplevt.  Därför blir jag alltid lika förvånad när jag hör mänskor säga att de aldrig läser.  Jag förstår så väl att alla inte haft samma chanser och möjligheter. (Inte så mycket i Finland som i andra länder.) Men jag tycker det är synd om de böcker som aldrig blev lästa. Synd om de olästa böckerna och om mänskorna som aldrig läste dem.  

Jag älskar bibliotek och antikvariat! Jag hyser mer kärlek för dem än för bokhandlar, även om jag gärna vistas i dem också. Men det finns något romantiskt över tanken att någon annan har tidigare haft samma bok på nattygsbordet som tilltalar mig. Det bästa är när en gammal bok man köpt innehåller en tillägnelse, understreckningar eller ibland t.o.m. personliga anteckningar. Det känns som att man får två historier till priset av en, själva romanen och sedan en liten inblick i den föregående läsarens historia. Vissa klassiska verk som jag älskar måste jag få ha i min egen bokhylla, men jag vill inte köpa dem nya utan jag väntar hellre på att hitta dem på ett antikvariat. När det händer känner jag att det var meningen att jag skulle hitta just det exemplaret.
På resor älskar jag att gå på antikvariat även om jag inte förstår språket och alltid när det är möjligt brukar jag köpa ett verk av en lokal författare. Bästa sortens souvenir enligt mig!

Nå, nu har jag totalt lyckats glömma bort poängen med mitt inlägg. Kanske jag bara ville berätta hur mycket jag dyrkar böcker?