Jag fick ett nytt anteckningsblock av min mamma när hon var här. Ett jättefint anteckningsblock i min favoritfärg och med ett S i guld på pärmen. Blanka sidor. Det är nytt för mig för jag brukar alltid själv välja häften med färdiga streck. Så att jag säkert skriver rakt. För annars spretar mina kråkfötter ut åt alla håll och kanter. Jag lämnar inga marginaler och min stil hålls inte jämnstor utan jag skriver slarvigt. Färdiga radavstånd tvingar mig till nån sorts disciplin. Jag behöver disciplin.
Jag har gått och tafsat på min nya anteckningsbok med jämna mellanrum (seriöst, hur kan block och häften och dagböcker och brevpapper vara så ljuvliga att ta på?!) och väntat tills idag på att fått ta den i bruk. Att skriva ner det nya året för första gången känns alltid lite högtidligt tycker jag och just denhär anteckningsboken förtjänar att få börja lite högtidligt. Lite hotande ter de sig ännu, de helt vita sidorna, men jag tror att vi kan bli vänner. Jag hade faktiskt svårt att förlika mig med de borttappade raderna men om man inte kan utmana sig själv vid början av ett nytt år, när ska man då göra det? Blir det lite snedskrivet ibland så får jag väl leva med det.
Och om ni läser in någon sorts nyårssymbolik här nu, gör inte det. Jag talar faktiskt bara om anteckningsböcker. Jag älskar anteckningsböcker. Ni sku bara se hur fin min nya är. Mintgrön med en massa helvita sidor att fylla.
Trevligt att du är tillbaka!
SvaraRaderaTACK! Så roligt att få välkomsthälsningar! :)
Radera