onsdag 31 december 2014

Till Anna

Jag Whatsappar så gott som dagligen med syrran. Och väldigt ofta med Bestiz. Men min Whatsapp-kommunikation, även om den är riklig, kom på skam när jag läste Tove Janssons Brev under julen. Varje brev är som en mininovell. Helt fantastiskt. 

I ett av sina brev till sin vän som emigrerat till USA ber Tove om ursäkt för flera månaders brevpaus. Men hon fortsätter att hon ju nog konstant skriver till sin vän, i huvudet. Och även om det ju är lite synd att vännen aldrig får breven, så hjälper det henne att få ordning på sina tankar för sig själv. Så är det även för mig. När jag cyklar eller sitter på bussen skriver jag både blogg och brev. I huvudet. Och det är ju lite tråkigt att mina vänner aldrig fått läsa dem, men liksom Tove så säger jag såhär; Det får mig att känna mig närmare dem. Jag för samtal med kompisar i mitt eget huvud och berättar sånt jag skulle ringa upp och berätta om vi befann oss i samma land. Eller åtminstone inom samma tidszon. Eller åtminstone inte konstant på andra sidan dygnet. (Det besvärliga är bara att jag sen ofta tänker att de är helt ikapp med vad som hänt här, för jag har ju "berättat" ren!) Jag är inget vidare på att hålla kontakt med folk. Men jag tänker på mina vänner konstant. Jag är glad när jag blir inkluderad i inbjudningar till fester, middagar och diverse proggis fastän de vet att jag inte kan komma. Jag tycker om att veta vilken bok som skall dissekeras till nästa i min bokklubb även om jag inte själv är med. Men jag är också mycket medveten om att det är en two-way street. Mitt nyårslöfte är därför att jag ska bli bättre på att höra av mig till mina nära och kära var än de eller jag befinner sig i världen. Inte bara telepatiskt. 

För flera månader sen skrev min kära vän Anna till mig: "Kan du inte börja blogga igen? Jag vill veta vad du tänker."  Det gjorde mig varm i hjärtat och sedan dess har tanken om att möjligen återuppväcka min Törnrosa till blogg sakta börjat smyga sig upp från mitt hjärta till min hjärna. Från tanke till handling. 
Jag tillägnar detta blogginlägg åt Anna. TACK för Julbrevet. Puss

16 kommentarer:

  1. Tack! Just så är det. Kram

    SvaraRadera
  2. Ach ja! Så glad jag blev att se dig på toppen av min bloggroll. Så jag har väntat! Kämpar på med energier och sånt men telepati har jag inte lyckats riktigt greppa ännu.... Gott nytt år på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jihuuu!!! Tack! Så roligt att känna sig lite saknad! Men vi jobbar vidare på telepatin också! ;)

      Radera
  3. Just, tycker också att du ska blogga mer. Gör det. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har tagit mig själv i nackskinnet.

      Radera
  4. Välkommen tillbaka!

    Mippe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Roligt att vara tillbaka!

      Radera
  5. Härligt! Vi har väntat på dig!

    SvaraRadera
  6. Hurra, kul att läsa din blogg igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hurra för att du läser! Tack!

      Radera
  7. Vet du vad, trots att vi egentligen inte känner varandra särskilt väl så har jag skapat mig en bild av dig som en trygg, skön och härlig person och jag blir så glad varje gång du skriver nåt eller postar bilder på insta! Puss 😚

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin! <3 Detdär gjorde mig så jätteglad. Puss på dig!

      Radera
  8. Jee, äntligen!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa-a! Jag behövde en paus och den kom naturligt men det känns ganska bra nu att äntligen är tillbaka! :)

      Radera