Not another lifestyle-blog...

(Jep, sorry guys, det är just det vad det blir.)

Dryga två månader sen landade jag i Los Angeles en sen onsdag kväll. Synen som mötte mig genom flygplansfönstret var hisnande. Jag kippade bokstavligen efter andan när jag såg den enorma staden sprida ut sig under mig. Så långt man kunde se så blinkade och gnistrade miljoner stjärnor under mig såg det ut som.  Det kändes ganska överväldigande och jag undrade hur lilla jag skulle platsa i denna drömmarnas snarare än änglarnas stad. Jag vill ju gärna leka att jag är något av en globe trotter men nu vart jag riktigt nervös. Det känns lite roligt att tänka hur pirrig jag faktiskt var nu när jag på väg hem igen. En liten wannabe angelina. (Som i Los Angeles-bo, inte Brads andra hälft.) Vägen hem är mycket lång och går via New York där jag nu skriver mitt första blogg-inlägg. En annan plats där drömmar föds och kanske blir sanna. 

Fast jag har aldrig drömt om Los Angeles. Trots att jag älskar storstäder så har L.A. aldrig lockat mig. Jag trodde det var plastigt, tillgjort och befolkat av människor som låtsas vara något annat än de är. Därför är det ju lite ironiskt att det var där jag började känna mig som mig själv igen efter många borttappade år. Men Livet är Förunderligt. Överrumplande. Underbart. Efter fem tuffa år som har kännats lite väl hårda ibland känns det skönt att våga drömma igen.

Ps. Tack till min goda vän Anna som inspirerade mig att börja blogga. Hon tycke att jag skulle blogga medan jag var utomlands. Jag kom ganska fort på -vad jag tyckte var- det utmärkta namnet "My So-Cal life". Get it? En ”play on words” på Southern California och TV-serien som fick oss alla (eller var det bara jag…?) att svära evig trohet åt Jared Letos bruna hundvalpsögon. Jag tyckte det var riktigt originellt och påhittigt. Not quite. Finns tydligen ett tiotal bloggar med samma namn. Det lilla namnfiaskot fick min iver för bloggandet att svalna för stunden och dessutom behövde jag nog lite tankerum att processa min korta men intensiva och för mig betydelsefulla tid i Kalifornien, för att inte tala om allt annat som hänt i mitt liv de tre senaste åren. Men kanske tiden är mogen nu?