I kväll besökte jag Saara Ekströms utställning på Kiasma. Utställningen heter "Limbus" och konstnären förklarade titeln så här: "Limbus betyder ett mellanskede, till exempel den diffusa gränsen efter döden och före födelsen. För mig är det ett slags icke-rum eller icke-tid". Dethär klingade starkt för mig och gav utställningen ett annat djup. För jag, den Softy jag själv älskar, dog i mitt äktenskap och nu upplever jag att jag sakta föds till liv igen, till det liv jag tror det var meningen att jag skulle leva. I vissa fotografier verkade föremålen sväva i något slags tomrum och så känner jag också. Att jag svävar någonstans mellan det medvetna och det omedvetna och försöker hitta min uppgift i livet, det som gör mig sant lycklig.
Jag hade ganska höga förväntningar på Saaras nya fotografier för såg hennes utställning på Kalhama & Piippo Contemporary i fjol och gillar henne skarpt. Och jag blev inte besviken nu heller. (Det krävs sann talang att få en bläckfisk att se obscen ut på ett foto!) Hade gärna sett lite fler verk, men det är nu bara för att jag är jag, jag vill ha mer och är aldrig nöjd! (Läs mitt tidigare inlägg...) Det enda jag INTE tyckte om var när jag gick runt ett hörn och plötsligt befann mig i ett rum med en massa undulater i bur! Hade gärna haft lite förvarning där, jag är inte så bra på att hantera burfåglar...
Min kompis Hanna och jag var denna gång rörande överens om vilket som var vårt favoritverk. Fast om fotografierna hade varit till salu och vi i en position att kunna köpa dem hade det nog blivit strid! Det finns mycket underbar konst som man ändå inte själv skulle vilja ha hemma på väggen. Saaras fotografier hör inte till den kategorin. Jag kan se en rad av dem framför mig på min vägg i mitt framtida hus i Venice Canals... (Man ska drömma stort när man en gång håller på!)
Hanna är förresten själv konstnär och har målat denna fina tavla som hänger på min vägg och som för mig symboliserar systraskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar