Jag som är världens otåligaste människa är nästan stolt över mig själv som lyckades vänta i tre och en halv månad på att få en ny telefon. Det kändes onödigt att köpa en ny när de få mänskor som ringde mig i L.A. lika gärna kunde få tag på mig via Fred. Sparade in några månaders abonnemangavgift i stället. Men nu började det kännas genant att träffa nya mänskor och vara tvungen att be dem kontakta mig via min man... Och det är ju positivt. Att jag börjar ha ett eget liv i Los Angeles. Men framför allt. Framför allt betyder detta att jag är tillbaka på Instagram. Hallelujah så roligt det är!
Jag hinner inte blogga från New York. Har ju fullt sjå bara att försöka hålla mig på rätt ordmängd. Och jag har sackat efter. Men via Instagrambilderna till höger på bloggen kan den som vill följa med lite i alla fall vad vi sysslar med här.
Men nu skall jag återgå till mina ord. De andra tog en båttur runt Manhattan. Jag gick via mitt favvokaffehak på St. Marks efter kaffe och sitter nu vid Union Square i en writers' lounge som Nanoare får låna gratis under november månad. (Men bara under två dagar per man.) Alltså NaNo är helt fantastiskt! Men nu. Ord ord ord ord. Låt dem flöda. Please and thank you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar