Äldsta kompisen informerade mig att för att få kalla sig för en globetrotter måste man ha besökt fler länder än vad man är gammal. (Och verkligen då besökt dem, att enbart köra igenom eller mellanlanda räknas inte.)
Jag har varit lite orolig för nästa år då jag fyller 34 och därmed förlorar min titel men nu planeras det resa till Israel och Jordanien strax innan min födelsedag. (Vår påskjutna "bröllopsresa" eller whatever.) Nå, huh!
Samma kompis farföräldrar var lite gulliga. När de fyllde typ 86 (sorry, kommer inte exakt ihåg hur gamla de var) suckade de att nu kan de inte längre kalla sig globetrotters och de kommer knappast att resa så mycket mer heller... Haha! Men jag tycker att man nog har eternal bragging rights när man har 85 länder under bältet om man så blir över 100 år gammal!
Jag har länge drömt om att åka till Petra! Dethär fotot var ett av mina absoluta favoriter på Annie Liebovitz-utställningen i Stockholm i fjol. När man sen dessutom läser vad fotot betyder för henne själv känns det ännu mer betydelsfullt.
I found that first photograph, of Susan at Petra, when I was working on the memorial book. Photographs take on new meanings after someone dies. When I made the picture, I wanted her figure to give a sense of scale to the scene. But now I think of it as reflecting how much the world beckoned Susan. She was so curious, with a tremendous appetite for experience and a need for adventure.
Petra is an ancient city in southern Jordan that was more or less deserted for over a thousand years. It’s in a remote valley surrounded by nearly impenetrable mountains. A Swiss explorer stumbled on it in the early 19th century. You get there by going through a long, narrow sandstone gorge that opens up suddenly to a view of a huge classical façade carved into a cliff. It’s spectacular, with enormous columns and friezes. That’s where Susan is standing. She loved art, architecture, history, travel, surprises. The photograph epitomises all of that for me. Discovery. She knew so much, but she always wanted to find out about something that she didn’t know before. And if you were lucky, you were with her when that happened. In retrospect, the photograph is also about the smallness of individual life. And since the façade is covered in funerary symbols, and since it was probably used as a tomb or a mausoleum, the picture sounds the themes of death and grief that wind through the book.”
Jag har varit lite orolig för nästa år då jag fyller 34 och därmed förlorar min titel men nu planeras det resa till Israel och Jordanien strax innan min födelsedag. (Vår påskjutna "bröllopsresa" eller whatever.) Nå, huh!
Samma kompis farföräldrar var lite gulliga. När de fyllde typ 86 (sorry, kommer inte exakt ihåg hur gamla de var) suckade de att nu kan de inte längre kalla sig globetrotters och de kommer knappast att resa så mycket mer heller... Haha! Men jag tycker att man nog har eternal bragging rights när man har 85 länder under bältet om man så blir över 100 år gammal!
Jag har länge drömt om att åka till Petra! Dethär fotot var ett av mina absoluta favoriter på Annie Liebovitz-utställningen i Stockholm i fjol. När man sen dessutom läser vad fotot betyder för henne själv känns det ännu mer betydelsfullt.
I found that first photograph, of Susan at Petra, when I was working on the memorial book. Photographs take on new meanings after someone dies. When I made the picture, I wanted her figure to give a sense of scale to the scene. But now I think of it as reflecting how much the world beckoned Susan. She was so curious, with a tremendous appetite for experience and a need for adventure.
Petra is an ancient city in southern Jordan that was more or less deserted for over a thousand years. It’s in a remote valley surrounded by nearly impenetrable mountains. A Swiss explorer stumbled on it in the early 19th century. You get there by going through a long, narrow sandstone gorge that opens up suddenly to a view of a huge classical façade carved into a cliff. It’s spectacular, with enormous columns and friezes. That’s where Susan is standing. She loved art, architecture, history, travel, surprises. The photograph epitomises all of that for me. Discovery. She knew so much, but she always wanted to find out about something that she didn’t know before. And if you were lucky, you were with her when that happened. In retrospect, the photograph is also about the smallness of individual life. And since the façade is covered in funerary symbols, and since it was probably used as a tomb or a mausoleum, the picture sounds the themes of death and grief that wind through the book.”
Hihi, bra att du behåller titeln. Min 92 åriga famo förlorade ju faktiskt titeln just. Och Petra, ah ja, har alltid villa åka dit, lyckans er! Kram
SvaraRaderaHa! Och jag som tänkte att jag överdriver om jag skriver över 90! Otroligt! Och nånting att eftersträva. Kramis!
SvaraRadera