Tröööött

Alltså vad jag är trött! Vilken vecka! Men mycket bra saker har också hänt. Inte så många eller stora saker. Men mycket viktiga för mig. 


Håller på och packar det sista och inser att jag har inga rena strumpor... Är det okej om jag tar ett parti skitiga strumpor med i en påse i kappsäcken så får min man tvätta dem åt mig när jag kommer fram? (Jag tror förresten jag slänger i några smutsiga t-shirts också när jag en gång är i farten. )

Allt ordnar sig

Jobbig dag idag?

Tryck här på den magiska knappen!

Filmtipset

Jaaa, St. Elmo's fire kommer på TV ikväll! Värsta nostalgitrippen igen. Jag borde egentligen se den tillsammans med bästis. (Ibland undrar jag om vi gjorde något annat än såg på film och åt mocca-rutor före vi lyckades komma in på krog?!)


Perfekt bakgrundsfilm för kvällens strykande, packande och städande! Det kommer att gå lätt som en plätt. 

God morgon

Jo, jag är väl medveten om att klockan är ett. Jag menar att jag hade en god morgon i morse. Låt mig berätta varför. 


Det har inte varit det lättaste att börja vårt äktenskap på långdistans och med tio timmars tidsskillnad så min man brukar varje dag skicka mig ett foto (oftast på nånting roligt han sett under dagen), en låt eller en liten story, antingen om oss eller helt påhittad, så att jag har någonting trevligt att börja dagen med. Jag har kännt mig extra stressad nu med jobbflytten, pappersarbete etc. och för att mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Dessutom har jag på sistone aldrig kommit i säng före midnatt. Så fick jag igår detta mail som en påminnelse om hur snart det blir semester!

Fred har bokat rum åt oss på en Bed and Breakfast i Santa Barbara. Eftersom han vet att jag älskar Alice i Underlandet och för att jag kallar honom för the Cheshire Cat när vi talar på Skype i mörkret och det enda som syns är hans stora vita leende så blev valet av ställe ganska enkelt. Vi åker dit om en dryg vecka. Vi ska bo i the Mad Hatter's room och jag kommer att vara så besviken om där inte finns tusen crazyga hattar att prova! 


The Cheshire Cat Inn!


Och idag började min morgon med detta meddelande på min telefon. Allt har inte hänt ännu men dagen började definitiv bättre än igår och det är ju bara lunchdags ännu... 
(Ja, och Bobo, det var smeknamnet på vår Monkey men har sen förvandlats till en benämning för alla gulliga hundar...)


Good morning my love! I know you were expecting a little wake time story but I thought perhaps instead I could share with you my wishes for you today.

I hope that today you get out of bed feeling rested and refreshed. That your legs feel light and your spirit too. That you read this mail and you feel my love. That your song comes on and you leave on time. That a little sunlight peeks through the clouds just in time to greet you on the street and escort you to work. That some good news (or at least no news) comes in the mail. That your tram arrives just in time and you find a comfortable seat for all your errands. That you see a bobo (or at least someones bobo) and he sees you. That your lunch comes out just right in portion and palate. That it makes you think of us having lunch in three days and you smile. That you get a pleasant call from your friends or family with a little bit of good news. That a Finnish stranger, astonished by your looks finds the courage sober to stop you on the street and tell you what a lucky man your husband is. That you remember the name of a song that's been eluding you for a while. That the sky clears just a bit again for your walk home. That you read this mail once more and find your second wind. That you confront your apartment and give it hell. That it doesn't take you too long. That you giggle to yourself when in the scrubbing of a counter you turn YOURSELF on. That you then think of me. That a refreshing shower cools you off and a warm one relaxes you. That you pour yourself a well deserved glass of wine and get lucky with something on TV. That you find yourself in a daydream about our life tilsammans and are brought out of it by me coming on Skype. That you tell me about your day. That we talk about the Cheshire Cat for a bit and you then yawn. That you listen to your husband and then go to bed. That you slip into a peaceful snooze and dream of us making love in Santa Barbara...

Om duktiga flickor

Catariina gjorde det igen! Läs hennes inlägg här!
Jag VILL blogga men orkar inte just nu för måste prioritera andra saker. Då är det praktiskt att bara kunna citera andra bloggare. Speciellt någon som lyckats formulera sig exakt så som man själv tänker och tycker. 


Jag har själv mått dåligt för att jag inte uppfyllt alla mina ambitioner eller nått de yrkesmässiga mål mitt yngre jag satt upp åt mig själv. (Det var meningen att jag skulle vara FN:s generalsekreterare vid dethär laget, minst!) Jag har varit arg på mig själv för att jag ödslade år på att först må dåligt i ett förhållande och sen på att komma ut ur det. Det känns som om alla andra hinner göra tusen saker på en gång, komma vidare i sina karriärer medan de dessutom uppfostrar barn vid sidan om medan min energi just och just räcker till för att bara ta hand om mig själv. Sen sa finaste vännen åt mig igår i telefonen att hon har INGA tvivel i världen att jag inte ännu kommer att uppfylla mina drömmar! Det kändes bra. Jag hade bara en liten andningspaus imellan. Och kanske det faktiskt är helt okej att man inte lyckats skapa en ny karriär åt sig själv medan man gått igenom en skilsmässa och allt som hör därtill... Man borde kanske ha lite mindre "borden" och "måsten" i sitt liv för det är hemskt att hela tiden gå och känna att tiden, energin och man själv inte räcker till.


Det är fantastiskt med alla inspirerande kvinnor (och män) omkring en så länge man inte går i fällan och börjar jämföra sig själv med andra alltför mycket för det skapar bara prestationsångest. Prestationsångest är ett väldigt fult ord.


Förresten tänker jag skita i att laga den näringsmässigt kompletta salladen till middag ikväll och i stället gå hem via thai-haket. Tofu i grön curry-sås. Med ris! Halleluja!

Happy!

Stal den här länken från Catariina. Så bra! (Härifrån alltså) Hela artikeln får mig att tänka väldigt mycket på mitt första år som nyskild. Fan, vad roligt jag hade! Min argentinska värdfamiljs mamma sa åt mig efter att jag skilt mig att "nu ska du tillåta dig själv att göra vad som helst! Ta bara för dig av precis allting som kommer emot!" Det rådet tog jag till mig med hull och hår! Och jag ångrar ingenting! Jo, en sak faktiskt. Jag ångrar att jag inte gav mig själv lov att fler dagar ligga kvar i sängen i pyjamas hela dagen och bara stortjuta och slita mig i håret. Det rensar själen! Men då ville jag bara visa hur stark och duktig jag var. I retrospekt tror jag att jag skulle ha börjat må bättre snabbare om jag bara hade gråtit och skrikit ÄNNU lite mera i början!

Som det står i artikeln: "Allow yourself to feel terrible because it’s the only way you can ever really feel good again."

Men inte måste man ju vänta på att gå igenom någon kris för att göra lite galna saker eller ibland tillåta sig själv att spendera en hel dag i sängen om man känner för det. Sedan kan man bara bestämma igen nästa dag att idag tänker jag vara lycklig! För i slutändan är vi faktiskt själva och bara vi ensamma ansvariga för vår egen lycka!

Men det behöver inte alltid betyda att den är gratis. Ibland måste vi vara villiga att ge upp något för att uppnå lyckan. Det låter som en kliché men det är faktiskt helt sant. Man måste alltid ge upp någonting för att kunna ge utrymme åt något annat nytt och bättre i sitt liv. Och jag tycker att man kan börja med att ge upp de stereotypa allmänna föreställningarna om vad som bringar en lycka och i stället komma underfund med vad man själv vill ha ut av livet! För det finns ingenting tråkigare på denna jord än konformitet. 

Hi, my name is Jessica Simpson!

Jag spenderade kvällen hemma hos mina föräldrar. Jag lagade lite mat; brysselkål i ugn med karameliserad lök (älska all sorts kål på hösten! Nam!) och stuvade linser. 


Jag var lite stressad i morse när jag kom ihåg att jag skulle packa en väska att ta med mig också. Fred undrade vad jag stressade över; "just take a toothbrush, that's all you need!". Nå, nu visade det sig för en stund sedan att det var just det jag inte tagit med mig... Och nu sussar mamma och pappa redan sött så jag fick klara mig med att skölja munnen i tre omgångar med Listerine. 
Nu undrar ni väl vad i fridens dar detta har med Daisy Duke att göra men det är för att ni högst antagligen inte följer med även det tarvligaste skvaller på nätet som jag gör. Det blev nämligen lite hallå i USA när Jessica Simpson glatt berättade i en intervju att hon bara borstar tänderna kanske var annan månad. Där emellan sköljer hon bara med Listerine. Så äckligt! Men nu kan jag meddela att jag kan förstå henne, tänderna känns faktiskt riktigt fräscha efter att amerikanernas älsklingsmunskölj tagit kål på alla bakterier. Tror inte att jag skulle klara av det två kvällar i följd dock...

Stress

Jag känner mig pressad när jag får meddelanden om att någon ny nu följer mig på Twitter för jag tvittrar ju aldrig! Jag har liksom aldrig riktigt kommit igång med det ordentligt. Borde jag göra ett nytt försök? (Som om inte bloggen och Facebook skulle räcka till...)

Packåsnan

Jag har svalt minst två liter pappersdamm idag. Jag har packat och sorterat och fyllt och tömt lådor och allmänt farit som ett jehu mellan Mannerheimvägen och Bulevarden hela dagen. Därför märkte jag först klockan fyra att kontoret varit utan internet hela dagen. Fixas först imorgon. Så nu måste jag sätta mig på Wayne's för att hinna jobba lite före jag ska träffa en kompis.


På Wayne's får man alltid sojamjölk. Som tack för det satt jag två stycken två-centare jag hämtat hem från Tallinn i dricksburken. Förlåt. Hata en- och tvåcentare.

Oproffsigheten

Efter fem dagars molande värk började min mens äntligen idag. (Sorry, jag vet att ni börjar bli trötta på mitt mensbloggande men storyn fortsätter.) Låg ännu för en timme sedan i min säng i fosterställning och mässade (med hög röst) "jagdörjagdörjagdörjagdörjagdöralltsåjagdörjagdöralltsåjagdör" för mig själv. 
I mitt krampaktiga tillstånd hade jag tydligen i misstag tryckt på sänd på min telefon och har ringt upp en kund som fick ta del av mitt plågsamma mässande i ca 7 sekunder innan han tryckte av samtalet... Det här kommer definitivt med på 10 i top-listan över pinsamheter á la Softy. (Och det är en lång lista kan jag berätta.) Så stolt över mig själv igen. 


Sen hittade jag en muskelavslappnande värktablett som jag hade kvar från när jag fick en knäskada på gymmet och måste få kortisonsprutor. Det säger något om hur jag lider en gång i månaden när inte ens tabletter som ordineras för smärta man har efter operationer hjälper. Dock hjälpte det så pass mycket att jag nu kanske lyckas ta mig till apoteket för att få mera droger.


Jag önskar man kunde få medical marijuana i Finland. 


EDIT. Evis, om du läser detta, litalgin hjälpte tyvärr inte åt mig. Men TACK för tipset! 

Ni behöver inte läsa detta

Typiskt. Jag fick oväntat en "ledig" kväll hemma framför datorn och mitt huvud står totalt tomt. Jag har haft tusen saker på hjärtat men inte tid att skriva ett mer genomtänkt inlägg och nu plötsligt har jag absolut ingenting att blogga om! Om min hjärna skulle vara en Västern-film så skulle det flyga fram såna där höbollar över en i övrigt öde prärie. 


På tal om prärier så är True Grit förresten en jättebra film i en genre jag annars ogillar. Judebröderna (som Hesari benämnde Coen-brorsorna i sin recension av filmen, i rubriken dessutom!) gjorde det igen!


Det var allt jag hade att komma med idag. Jag skyller på sömnbrist och börjar drar mig till sängs. Via torkrummet i källaren. Hur kan det kännas så fruktansvärt jobbigt att gå ner efter några lakan?!

Globetrotter

Äldsta kompisen informerade mig att för att få kalla sig för en globetrotter måste man ha besökt fler länder än vad man är gammal. (Och verkligen då besökt dem, att enbart köra igenom eller mellanlanda räknas inte.) 
Jag har varit lite orolig för nästa år då jag fyller 34 och därmed förlorar min titel men nu planeras det resa till Israel och Jordanien strax innan min födelsedag. (Vår påskjutna "bröllopsresa" eller whatever.) Nå, huh! 


Samma kompis farföräldrar var lite gulliga. När de fyllde typ 86 (sorry, kommer inte exakt ihåg hur gamla de var) suckade de att nu kan de inte längre kalla sig globetrotters och de kommer knappast att resa så mycket mer heller... Haha! Men jag tycker att man nog har eternal bragging rights när man har 85 länder under bältet om man så blir över 100 år gammal!


Jag har länge drömt om att åka till Petra! Dethär fotot var ett av mina absoluta favoriter på Annie Liebovitz-utställningen i Stockholm i fjol. När man sen dessutom läser vad fotot betyder för henne själv känns det ännu mer betydelsfullt. 

I found that first photograph, of Susan at Petra, when I was working on the memorial book. Photographs take on new meanings after someone dies. When I made the picture, I wanted her figure to give a sense of scale to the scene. But now I think of it as reflecting how much the world beckoned Susan. She was so curious, with a tremendous appetite for experience and a need for adventure.
Petra is an ancient city in southern Jordan that was more or less deserted for over a thousand years. It’s in a remote valley surrounded by nearly impenetrable mountains. A Swiss explorer stumbled on it in the early 19th century. You get there by going through a long, narrow sandstone gorge that opens up suddenly to a view of a huge classical façade carved into a cliff. It’s spectacular, with enormous columns and friezes. That’s where Susan is standing. She loved art, architecture, history, travel, surprises. The photograph epitomises all of that for me. Discovery. She knew so much, but she always wanted to find out about something that she didn’t know before. And if you were lucky, you were with her when that happened. In retrospect, the photograph is also about the smallness of individual life. And since the façade is covered in funerary symbols, and since it was probably used as a tomb or a mausoleum, the picture sounds the themes of death and grief that wind through the book.”

Superwoman

Jag vaknade i morse i en speciell ställning. Jag låg bredbent på rygg med båda händerna på midjan. Tillbringar jag månne nätterna med att bekämpa grov brottslighet? Det skulle åtminstone förklara varför jag är så trött på morgnarna. 

Bokporr

Jag känner att det börjar rycka i mitt Adlibris-pekfinger igen... Kan man sätta barnlås på vad för hemsidor som helst eller måste det handla om något porrigare än böcker? 

Bingo!

Fortfarande inget bloggande från min I-Phone... Aaargh, vad störande! Extra störande är att de inlägg jag skrivit inte kan skickas via webben för de sparas bara på min telefon... Någon som har haft liknande problem?!

Tänkte testa idag om jag hade mer tur i spel än gällande min telefon. Vi spelade Bingo på Shanghai Cowboy vilket var superkul! Tyvärr måste vi avstå från alla våra vinster då vi insåg att varje rätt rad innebar gratis shots för  hela bordet! Det hade kanske inte varit en så strålande idé en måndagkväll. (Fastän det säkerligen hade hjälpt mot min mensvärk...) Men det var roligt att spela ändå! Och maten var lika god som alltid! (Och de shottar vi vågade smaka på var ävenledes superfräscha och smaskiga!)

Foton finns på min telefon. Får se om jag någonsin får dem upp på min blogg mera...

Hinner jag månne?

Den 13 september släpps Missonis kollektion för Target. Jag åker till L.A. den 24 september. Vilka är oddsen för att allt inte är slutsålt före jag hinner dit? 


T.ex. denhär cykeln skulle vara lite cool!

Fail

Ööööh, ok... Jag har bloggat från min telefon de senaste dagarna, det har varit mycket proggis på gång. Nu märker jag att mina inlägg inte publicerats. Höh. Sorry about that. Jag ska försöka åtgärda saken. Måste bara diskutera investeringsstrategier först i ett par timmar. Hang in there.