Godnatt, måne

Jag kommer att stupa i säng inom 15 sekunder. Måste alltså blogga snabbt så jag inte kommer av mig nu när jag så smått börjar ha vanan inne igen. 

Egentligen skulle jag villa stanna uppe och titta på Hyvät ja huonot uutiset men alltså jag orkar inte. I stället delar jag med mig en god nyhet som gjorde mig glad idag. Nämligen att Tua Forsström är veckans poet i the Guardian. Det är ju stort!

Jag älskar Tua Forsströms dikter och nu blir jag ju sugen på att läsa dem och väldigt sur på att hela mitt bibliotek ligger nedpackat i lådor i ett anonymt förråd i Vanda. 

http://hbl.fi/kultur/2013-03-05/388561/tua-forsstrom-poet-i-guardian

Här dock en fin dikt av Forsström som är väldigt passande för min sinnesstämning denna marsmånad. 

Varför skulle jag säga
att vintern har varit lång,
när jag menar sorgen?
En svärm av fåglar
lösgör sig plötsligt
från trädets stam,
med sina nackar
som öppna sår.
När vi ligger tillsammans såhär
är jag två år, fyra år,
nu friläggs någonting barnsligt
och gråtande, något
som tidigt fråntogs sina ord
och gavs istället
krampen, stamningen.
Jag blir foster,
en liten genomskinlig människa
med genomskinliga fingertoppar.