Don't be a hater

Jag tycker att folk är mycket elakare på Twitter än på Facebook.
De senaste dagarna har jag fäst extra mycket uppmärksamhet vid det och det finns ett klart mönster. Påve- och Chavezvitserna är klart hätskare på Twitter än FB. (Med vissa undantag, som t.ex. Basse...) Men det är bara en detalj i en större helhet. 

Twitter är kul, men jag tar själv Facebook mer på allvar på något sätt. Skriver mera genomtänkt. Och det beror nog på att jag SER klarare på Facebook vem som är där. Det du skrivit blir kvar på din vägg vilket på något mystiskt sätt för mig känns mer konkret än bara än räcka av kommentarer på mitt Twitterkonto. 

Idag skickade min svärfar denna kolumn i New York Times åt mig. Den handlar om hur det finns en risk att sociala medier kan göra oss till mobbare. Jag, nätaddict numero uno, är den första att försvara sociala medier (och det gör skribenten själv också) men vi kan ju inte förneka att fenomenet nätmobbning existerar. Äh, jag är helt för trött för att formulera några vettiga analyser. Jag vill bara säga att den gamla goda regeln vi lärde oss redan som barn; Om du inte har någonting trevligt att säga, säg ingenting alls kunde kanske tillämpas i lite större utsträckning i diverse kommentarsfält.