Äta, hongriga, mat!*

I morse när vi var på frukost med bästis på Sis Deli (som för övrigt har den fräschaste vardagsfrukosten i Helsingfors enligt mig) så berättade jag att jag alltid har en burk Pirkkas vegeärtsoppa hemma som reserv för den är så bra att ta till när det kniper. Snabbt, gott och relativt hälsosamt. Bara för att nu idag komma hem klockan åtta vrålhungrig och söka febrilt efter dendär jäkla burken. Men nej. Plötsligt fanns den inte i skåpet när jag behövde den som mest. Aaargh. Det fick bli gröt i stället. Miss Fancypants. Nästa gång måste jag tydligen köpa två burkar ärtsoppa att ha i reserv.


* Rubriken kommer sig av en händelse ur mina tonår. (Aaaah, nostalgi.) Vi var på skärifest i Östra Nyland hos en granne till bästis. Vi kände typ ingen där och alla var jättemycket äldre än vi. Läs, vi var 16-17, de var 20. Skillnaden kändes som ljusår. Vi var mäkta imponerade över det dukade bordet i trädgården minns jag. Petite difference till våra pussikaljafester. Någon gång på natten körde vi på jatkon in till Borgå (igen, hur coolt att de hade bil liksom) och en kille hade slocknat i baksätet. Plötsligt hoppade han upp i baksätet och skrek på klingande östnyländska; "Äta, hongriga, mat!" Sen tuppade han lika hastigt av igen och fortsatte snarka i baksätet.